Den heliga asylrätten har körts i diket
Socialdemokratin har en stolt historia, som Anders Bengtsson (s) gärna berättar för Göte Ferm (SD) på insändarsidan den 27 februari, för att visa på det stora avståndet mellan socialdemokratin och Sverigedemokraterna. Men Bengtssons bild är förvisso sann, men den är inte korrekt, ty den berättar inte allt. Den förmedlar inte var den socialdemokrati, som han berättar om, fanns innan 80-talet, men är sannerligen inte dagens socialdemokrati.
Socialdemokratin var delaktig i att etablera den politiska demokratin, till exempel rösträtten. Därefter etablerades den sociala demokratin, med pension, reglerad arbetstid, miljonprogrammet, med mera. Under den tiden stod socialdemokratin mot de totalitära rörelserna. De var delaktiga att befria samhället från det kristna förtrycket, till exempel genom att få ut dem från skolorna. De stod emot nazisterna, och de var så starka i sitt bekämpande av kommunismen, att de nog gick över gränsen ibland, till exempel IB-affären.
Vid 80-talets början var vi en hel del inom partiet som ansåg att det var dags med den tredje delen i den socialdemokratiska strategin, den ekonomisk demokratin. Den delen girade emellertid i diket genom det befängda löntagarfondsförslaget. Vad som däremot skedde var att socialdemokratin vände demokratin ryggen och började med marknaden som medel. Det är här som Bengtssons historieskrivning slutar.
Vad den moderna socialdemokratin gett oss är avregleringar, privatiseringar och kanske den främsta katastrofen, marknadifiering av skolan, parat med en migrationspolitik utan strategi och med en ovilja att bekämpa den nya framväxande totalitära religiösa ideologin.
De utanförskapsområden som socialdemokratin bekämpade med miljonprogrammet, har de själva nu återskapat. Förvisso med toaletter inomhus, men med skamkultur, våld, arbetslöshet, antisemitism och värst av allt, en samhällslöshet, där människorna i dessa områden står utanför samhället. Skolan har återigen blivit en producent av klassamhället.
”Dagens socialdemokrati har kelgrisar som utan asylrätt ska ta upp platser som individer med asylrätt förvägras.”Sven-Olof Collin
Socialdemokratin har förlorat sitt demokratiideal. Istället hör man socialdemokrater använda rasistiska uttryck som ”vita män”. De sätter inte den nya religionen på den plats de gav de kristna, utan låter den florera i skolorna, i badhusen och på statens representanter.
Socialdemokratin har förlorat sitt solidaritetsideal, till exempel genom att köra den heliga asylrätten i diket, och har numera, vad Per-Albin Hansson vände sig emot, kelgrisar som utan asylrätt ska ta upp platser som individer med asylrätt förvägras.
Dagens socialdemokratiska parti är inte det parti som Bengtsson försöker måla upp. Vad Sverige behöver är ett parti som tar upp den demokratiska socialismen och dess honnörsord, demokrati, jämlikhet och solidaritet, och med dem bekämpar det framväxande klassamhället, samhällslösheten, främlingsfientligheten och utbredningen av den nya totalitära religiösa ideologin.
Sven-Olof Collin
