Annons

Den sista trandansen på Björshus?

Våren har kommit till Björshus med det stationära tranparets ankomst, men utan fåglarnas vetskap om att deras habitat ska förstöras efter byråkratiska saltomortaler.
Länsstyrelsebeslut • Publicerad 6 mars 2022 • Uppdaterad 7 mars 2022
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Tranorna har kommit till Skåne. Dessa tranor är dock från ett tidigare tillfälle, och fotograferade vid Sturups flygplats.
Tranorna har kommit till Skåne. Dessa tranor är dock från ett tidigare tillfälle, och fotograferade vid Sturups flygplats.Foto: Johan Nilsson / TT

Mitt i förra veckan landade den första tranan vid Hornborgarsjön och söndagen den 27 februari anlände det häckande tranpar som de senaste tio åren haft Björshus intill Drakamöllanreservatet som sitt habitat.

Nu på måndagsmorgonen var det ett ljudligt trumpetande nere på våtängen så kanske kommer äggläggningen och därpå ruvningen igång ännu tidigare än fjolårets i och för sig tidiga tillkomst av en trankyckling?

Annons

Vad tranorna däremot inte vet är att i år kommer deras livlina, den damm på Tulleboda 1:9-10 som varit vattenhållande även under de allt längre torrperioderna, efter en avslutad längre process med Länsstyrelsen i Skåne torrläggas och dammfästet rivas.

Centrum i tranornas habitat, våtängen med det viktiga svämplanet längst i öster kommer att bli en snustorr plats. Denna äng har även varit central för ett par av skogssnäppor som också under många år valt ungefär samma plats som sitt habitat.

”Hoppas att Länsstyrelsen vågar pröva sin hypotes om vandringshinder genom en så enkel metod!”

I den lilla bäck, Dalbäcken, vilken en kilometer uppströms dammen i sin helhet ligger i rör, så kallat ingenjörsdike, ända fram till upprinningen har Länsstyrelsens ”experter” ansett att det svagt lutande utloppsröret är vandringshämmande för fisk. Så är dock inte fallet vilket den ofta förekommande fiskfångande hägern på ömse sidor om röret bär ett vittnesbörd om.

Andra vittnesbörd är alla de vakande bäcköringar som fångar flygfän som hamnat på vattenytan. Andra iakttagelser vittnar om förekomst av såväl ål som kräftor. Det lägst belägna utloppsröret tycks således inte utgöra något större hinder för fiskvandring in i dammen och därmed den ytterligare bit av bäcken som öppet vatten och en klar och fin sandbotten! Det vore intressant att i samband med rivningen få sätta upp ett nät i utloppet och studera hur mycket fisk som följer med strömmen ut! Hoppas att Länsstyrelsen vågar pröva sin hypotes om vandringshinder genom en så enkel metod!

Vad som är än värre är att dammen under de allt längre torrperioderna på sommaren är det enda vattenhålet som vildanden har att dricka ur mellan Verkeån och Julebodaån. Den på Tulleboda 1:9 – 10 under lång tid befintliga dammen har varit en livsviktig källa inte bara för det rörliga friluftslivet utan även för de flesta befintliga varelserna inom såväl flora som fauna!

Nu ska dammen rivas efter markägarens långa kamp mot Länsstyrelsens envetna och tjurskalligt vidhållna hypotes om vandringshinder medan det verkliga vandringshindret, den långa rörläggningen av bäcken, ägde rum under 1930- och -40-talen!

Stackars tranpar, stackars flora och fauna och stackars utövare av ett rörligt friluftsliv!

De boende i området, genom Ella Holmstedt

Annons
Annons
Annons
Annons