Djurrättsrörelsen måste fördöma terrorism

När personalen på Ygla minkfarm i Baskemölla utanför Simrishamn kom till jobbet en morgon märkte de att någon eller några hade klippt upp stängslet, och släppt ut 1500 minkar. Problemet var bara att det var parningstid. Hannarna var brunstiga och många rev ihjäl varandra. Totalt var det 250 av minkarna som aldrig kom tillbaka; flertalet svalt ihjäl. I andra delar av landet bränner man upp foderfabriker, som man gjorde i Svenljunga. I Falkenberg trakasseras chinchillauppfödare genom nattliga besök och telefonsamtal.

Detta är bara tre av många exempel på hur aktivister gjort sig skyldiga till brott och tagit till våld och hot för att nå politiska resultat. Hittills har pälsnäringen varit särskilt utsatt, men även närbutiker, videoaffärer och restauranger har drabbats av attentat. Antalet anmälda brott med koppling till djurrättsaktivister ökade starkt i fjol, efter flera års nedgång. I allt större utsträckning riktas våldet och trakasserierna nu mot privatpersoner och näringsidkare.

Våld och hot får aldrig accepteras som ett politiskt verktyg. Åsiktsfrihet och demonstrationsrätt måste alltid värnas. Men när demokratiska rättigheter används för att underminera demokratin ställs polisen inför en näst intill omöjlig uppgift. Förhoppningsvis kan polisens arbete underlättas med den nya lag som trädde i kraft vid årsskiftet. Där ges större möjligheter till visitation i samband med skadegörelse och misstanke därom. Samtidigt kartläggs våldsbenägna grupper och sammanslutningar i syfte att förhindra fortsatta trakasserier och attentat.

Dock är effektivare polisinsatser endast ett sätt att hantera de mest akuta hoten mot enskilda personers liv och hälsa. För att på lång sikt hejda terrorn krävs att djurrättsrörelsen kraftfullt fördömer angreppen och förföljelsen av privatpersoner.

Organisationer som vill betraktas som seriösa måste fördöma hot, våld och vandalisering som politisk metod. Argument som stöds av våld kan inte tas på allvar i ett demokratiskt samhälle.

Utan ett erkännande av grundläggande demokratiska spelregler kan ett demokratiskt samtal inte föras. Genom att säga sig företräda en högre moral ger aktivisterna sig själva monopol på sanningen. De djurrättsorganisationer som inte fördömer hoten, våldet och mordbränderna legitimerar genom sin tystnad fortsatt terror. Först när djurrättsrörelsen tar sitt ansvar kan den tas på allvar. Demokrati kan bara finnas där debatten sker utan hot och våld. Tolerans är bara tolerans när den också innefattar meningsmotståndaren.

Låt oss också slutligen slå fast att det inte handlar om sakfrågan. Ett eventuellt beslut om förbud av pälsnäringen har utretts och är nu på remiss. Den demokratiska processen fortsätter. Oavsett vad som slutligen beslutas i sakfrågan måste vi agera mot att våld används som en metod för att uppnå politiska mål. Vi måste slå vakt om den demokratiska processen innan vår flathet mot terrorn gör den attraktiv för grupper med tveksam demokratisk förankring.