Du kan inte ropa varg bara för att du inte gillar läget
Det gör ont att förlora politiska val. För som svensk moderat vet jag mer än väl hur det känns att vara på den förlorande sidan efter ett riksdagsval och jag hann bli trettio år innan jag fick uppleva min första borgerliga regering. Eller annorlunda uttryckt: Mellan 1932-1976 var vi moderater på anställningsintervju hos svenska folket fjorton gånger innan vi äntligen fick förtroendet att leda landet. Jag misstänker att även Nordkorea hade varit imponerat av ett så långvarigt maktinnehav som S har haft och fortfarande har över landet.
Med andra ord, vi inom borgerligheten vet verkligen hur svårt, tungt och jobbigt det är att förlora politiska val och tvingas se dem vid rodret som vi har ägnat hela våra politiska liv åt att bekämpa och argumentera mot. Men trots grundläggande skillnader i ideologi och praktik finns mycket som förenar oss, vilket manifesteras på kommunal nivå. Där uppstår ofta blocköverskridande förslag, överenskommelser och koalitioner på ett sätt som vi är ovana vid på riksnivå.
Erfarenheten visar att våra politiska partier egentligen inte är så diametralt motsatta. Det politiska klimatet är inte så polariserat. Vi är inte natt och dag eller hund och katt. Tvärtom, mycket pekar på att vi trots all politisk polemik och dito retorik kvarstår som det mellanmjölkens land vi alltid har varit.
”Mycket pekar på att vi trots all politisk polemik och dito retorik kvarstår som det mellanmjölkens land vi alltid har varit.”
Därför är det beklagligt när vissa på den förlorande sidan i årets val, vissa redan på valnatten en månad innan den nya regeringen ens hade tillträtt, utmålade den vinnande sidan som brunblå fascister. Över en natt hade halva befolkningen frivilligt och medvetet lämnat vår ljusa gemensamma medmänsklighet, förförts av rasismens eviga mörker och sällat vårt land till raden av diktaturens kreatur.
Jag har full respekt för att vi kan se samma fråga på olika sätt. Jag inser att alla inte kan dela samma slutsats till lösningar. Men jag har svårt att förstå dem som skriker varg så snart som inte allt går deras väg hela tiden. För det kanske viktigaste i en demokrati är förmågan att kunna ta en förlust, samla ihop sig och sikta på revansch i nästkommande val. Och vem vet? Om de har tur kanske maktskifte sker fortare än så.
Oppositionens roll i en demokrati är minst lika viktig som regeringens. Det är endast med och genom en aktiv, kompetent och tålmodig opposition som makthavarna kan ställas till ansvar och bytas ut. Men då kan man inte ropa på varg bara för att man ogillar läget. För med Mahatma Gandhis ord: En ärlig oenighet är ofta ett gott tecken på utveckling.
Göran Montan (M), fd riksdagsledamot, Everöd
