Dyra Kommunala tokigheter i nordost
I härvarande tidning kunde vi nyligen läsa att kommunen har ett rivningsbehov uppgående till cirka 10 miljoner kronor, oräknat de ”skojarfastigheter” man inte äger, där man inte får tag i den aktuelle ägaren.
I detta belopp ingår Junesco-fastigheten i Lönsboda, som man köpt för 4,8 miljoner kronor, och som beräknas kosta 4,9 miljoner kronor att riva.
En mycket tveksam affär, som bara resulterade i en av skattepengar finansierad ”gåva” till säljarna. Dessutom, en kommunalrådsplats för närmast ansvarig politiker, och en kraftig ”utlösendusör” till oansvarig tjänsteman, som nu uppträder som politiker i en grannkommun.
Vid ett möte mellan företrädare för Osby kommun och Hököns Intresseförening redogjorde kommunen nyligen bland annat för den tunga arbetsgången omkring, och kostnaderna, cirka 500 000 kronor, för en planerad rivning av ett skojarägt ruckel i byn. Härav framgick bland annat, att ägarna, genom ägarbyten, ofta till utländska medborgare gjort det omöjligt för kommunen att delge desamma och gå vidare.
Denna cirkus och drift med kommunen har pågått i snart bortemot 10 år, utan annat resultat än ogjort arbete, där kommunen jämnt kommit på undantag. Fastigheten ifråga ägs för närvarande av ett antal helt okända skrivbordsbolag. Huruvida de ingår i Osby kommuns statistik över nyetablerade företag framgår inte. Bara ett exempel på en tung byråkrati och lagstiftning, som leder ingen vart, utöver kommunala kostnader.
Betydligt värre härstädes, är dock, att kommunen i vinter underlåtit att snöröja och sköta ett antal mindre gator i byn, med åberopande av att en gammal insomnad vägförening, från 1960-talet, skall göra detta, och sedan söka kommunalt bidrag härför, ett bidrag som nu föreslås avskaffas. Den kommunala lösningen på problemet synes tyvärr dyr och byråkratisk. Förslaget är att bilda en ny vägförening med nya aktuella andelstal med mera, vilket kanske kostar 200-300 000 kronor för en nödig förrättning, och som betalas av kommunen, i bästa fall. Kommunen som stor markägare drabbas under alla förutsättningar av ett stort andelstal.
Sedan blir det upp till föreningen självt att stå för kostnaderna, enär sträckan lär vara för kort för statligt bidrag, och det kommunala dito, föreslås ju avskaffas. Dessförinnan har problemet inte funnits. Kommunen har ju i andra sammanhang, visat att man kan ändra sig, även om beslutet inte står i full överensstämmelse med gällande statuter, men som får ett helt oönskat resultat. Tänker på det indragna bidraget till Borgen, som upphävdes, då man fattade konsekvenserna härav.
I föreliggande fall torde kommunen kunna finansiera det, trots allt begränsade vägunderhållet, med räntan på de pengar en ny vägförening skulle förorsaka. Men detta är väl för enkelt?
Olle Nilsson
Opolitisk sanningssägare
”Betydligt värre härstädes, är dock, att kommunen i vinter underlåtit att snöröja och sköta ett antal mindre gator i byn, med åberopande av att en gammal insomnad vägförening”
