Ett gemensamt tågnätverk nödvändigt för att konkurrera med flyget
Många använder sig dagligen av någon typ av tåg. Man pendlar morgon och kväll till och från jobb runtom i landet. Även om vissa kanske måste använda två appar på telefonen om man nu reser över regiongränser är det förhållandevis smärtfritt – populära klagomål på sen kollektivtrafik åsido. Vill man resa utomlands blir det däremot svårare. Istället för direktresor till ens destination pådyvlas man ofta orimliga resrutter med smärtsamt många byten. Det är såklart naturligt att längre resor tenderar att bli krångligare logistiskt – men varför skulle det egentligen behöva vara så?
Om du idag skulle vilja åka Stockholm–Paris spårledes skulle du behöva spendera hela trettio timmar, hoppandes mellan sex olika tåg. Kalaset skulle dessutom gå på cirka 2 500 kronor. För tusenlappen kan du flyga mellan just samma städer – då är du framme på två timmar, istället för trettio.
Nog för att det finns folk som antingen bryr sig nog om klimatet för att åka tåg ändå, eller folk som för den delen helt enkelt tycker om att åka tåg. Gott så, men det är både bökigare och dyrare. Med flera byten finns det ju dessutom ytterst minimala felmarginaler. Blir ett tåg försenat riskerar du att missa nästa. Gör du det missar du alla efterföljande tåg och då är du fast. Strulet slutar inte heller nödvändigtvis med att du strandas på fel ort. Om du tvingats köpa biljetter från olika företag får du sällan tillbaks pengarna för efterföljande förseningar, då olika bolag, av lätt insedda skäl, inte vill behöva kompensera för deras konkurrenters felsteg. Färre byten innebär alltså en mindre risk för slösad tid och brända biljettpengar.
”Det Europeiska tågnätverk ska vara stort nog och billigt nog för att man inte ska behöva ta flyget. Tåg ska vara för alla, inte bara de som råkar bo nära en station eller som känner för att bränna tid och pengar på krångel.”
Med transnationella höghastighetståg skulle det innebära att man enkelt, billigt och klimatvänligt skulle kunna resa till andra Europeiska destinationer. Att möjliggöra så fossilfria Europaresor som möjligt är guld värt när vi ställer om vårt internationaliserade samhälle för en hållbar framtid. Höghastighetstågen skulle göra det lättare att åka utomlands snabbt och enkelt. Istället för att behöva byta tåg gång på gång, ofta med väntetider, skulle resenärer kunna luta sig tillbaks och njuta av snabb, smidig färd. Med ett riktigt europeiskt tågsystem skulle man kunna åka med ett och samma tåg från Stockholm till Paris eller Berlin på bara några timmar.
Höghastighetståg kan dock inte ha många stopp. Stannar man i var och varannan by förtar det ju hela poängen. Därför borde höghastighetstågen kompletteras med fler “vanliga” tåg och stationer som ansluter till höghastighetstågen inför längre resor. Med en utbyggnad av befintliga tågnätverk till mindre orter till centralstationer från vilka man hoppar på höghastighetstågen. På så sätt bygger vi ett allt större och mer lättanvänt tågnätverk där man kan snabbt ta sig från punkt A till punkt B.
Det Europeiska tågnätverk ska vara stort nog och billigt nog för att man inte ska behöva ta flyget. Tåg ska vara för alla, inte bara de som råkar bo nära en station eller som känner för att bränna tid och pengar på krångel. Det som krävs politiskt för detta är att det byggs ett nytt nätverk på vilket man kan köra höghastighetstågen, samt en utbyggnad av mängden ”normala” tåglinjer till och från mindre orter. Målbilden måste dessutom vara att det ska vara billigare och enklare att ta tåget till en viss destination, än att flyga dit. Ska vi släppa flyget måste tågen helt enkelt vara en mer attraktiv reslösning än flygplanen, och för det måste vi bygga ett tågnätverk som är pålitligt och effektivt nog för att kunna möta resenärernas behov.
Manfred Mårtensson, Lönsboda, Volt Sverige
