Feltänk om för(s)kolan

Socialdemokraterna har i dagarna föreslagit att man, till en kostnad på mellan en halv och en miljard kronor, ska införa allmän förskola från två års ålder. På sikt vill (S) att förskolan ska bli helt avgiftsfri.

Göran Perssons maxtaxereform har på ett effektivt sätt strypt tillförsel av medel till förskolan. Föräldrar, även sådana med relativt höga inkomster, betalar maximalt 1 260 kronor för att få ha sina barn i förskola oavsett var de bor. Avgiften har varit densamma sedan år 2004. Eftersom den inte ens har indexreglerats, har den i realiteten därmed sänkts och en familj lägger i dag betydligt mindre andel av sin disponibla inkomst på barnomsorgen än för tio år sedan. Under samma tidsperiod har kostnaderna i förskolan ökat med hisnande 77 procent. 

Få vet att ett barn i förskolan kostar cirka 10 000 kronor i månaden. För barn mellan tre och fem år är 525 timmar om året (15 timmar per vecka under terminerna) dessutom helt avgiftsfria. Det är detta som utgör den allmänna förskolan. Och den vill nu (S) utöka till att omfatta även tvååringarna. Och inte nog med det, de vill att de femton timmarna per vecka ska bli fler.

Föräldrar som arbetar kämpar ständigt för att kunna ha barnen så kort tid som möjligt på förskolan. Det pusslas och planeras för att dagarna inte ska bli för långa. Därför tycker jag att det är märkligt att föräldrarna, när de väl är lediga, ska ha barnen långa dagar på förskolan. Jag är själv föräldraledig med mitt andra barn och jag tycker att det är svårt att motivera att andra ska betala för att jag ska ha mitt äldsta barn längre än 15 timmar på förskolan när jag själv är hemma.

När jag och min man jobbar betalar vi 840 kronor per månad för vår dotter som har rätt till allmän förskola. För det får hon frukost, lunch, fika, pedagogisk verksamhet, vuxna och barn som bryr sig om henne, tillgång till leksaker och material, mycket bus, lek och bussutflykter till skogen. Jag skäms nästan över hur lite vi betalar.

Det är jag och alla andra, även de som inte har barn och de som har det knapert, som genom skattsedeln betalar skillnaden mellan min maxtaxa och den verkliga kostnaden.

Alla barn ska ha möjlighet att gå i förskolan. Men för att verksamheten ska få den kvalitet som vi tycker att våra barn förtjänar behövs också resurser. Med en högre avgift för dem som har förmågan, kan större resurser tillföras. Barn kostar pengar och det måste de få lov att göra.