Fiaskona har stått som spön i backen
Och om vi lagt alla de stenar de tänkt vända och alla de gånger Morgan Johansson lovat "knäcka gängen" i en lång rad så hade raden räckt från Ystad till Haparanda. Såvida den inte blivit ståendes i någon av vårdköerna på vägen. Sammantaget, i mitt tycke, har de senaste åtta åren vi genomlidit med vår nuvarande pyttipanna-regim varit en enda lång uppvisning i inkompetens i full gallopp.
Därför förvånas jag dagligen över att, enligt Novus, fortfarande 25 procent av väljarna kan tänka sig rösta för ytterligare fyra år av rödgrön cirkus.
”Därför förvånas jag dagligen över att, enligt Novus, fortfarande 25 procent av väljarna kan tänka sig rösta för ytterligare fyra år av rödgrön cirkus.”
Den enda förklaringen jag kan komma på är den om huruvida det finns ett samband mellan den, uppskattningsvis en miljon (låtsasjobben inräknade) fullt arbetsföra som inte kan/vill försörja sig på ett jobb. Som lever sina liv på generösa bidrag år ut och år in. Att alla dom, som en motprestation, helt enkelt, beräknas rösta på de olika bidragspartierna.
Inte helt otänkbart i alla fall. Alla, både djur och människor, är sig själv närmast. Om ett spädbarn fått rösta hade det röstat på mammas bröst. Om en katt fått rösta hade den röstat på den varmaste och skönaste filten i huset. Och en fyraåring hade röstat på glassbilen. Kan det vara så hemskt att det faktiskt finns ett uttänk. En planering den att våra bidragspartier med vilje velat återskapa sitt gamla pålitliga proletariat. En gigantisk bombsäker väljarbas som inget förnuft i världen kan rubba. Det undrar, vänligen,
Bo Göran Svensson, Hörja
