Hur ska man annars förklara det faktum att konsten att röja snö och halkbekämpa mer eller mindre hade fallit i glömska?

Detta har gällt både i städer, i samhällen, inne i kyrkbyar, ute i småbyar på landsbygden och vid vårdinrättningar och liknande. Vissa områden tycks närmast ha lämnats mer eller mindre vind för våg. I princip redan innan nuvarande vinter gjorde entré, talade de ansvariga – om det nu egentligen finns några sådana – om att pengarna för vinterväghållning redan var slut.

Det verkade vara med vägplogar och andra maskiner ungefär som i Sveriges försvar: Det mesta av utrustningen var såld, skrotad eller utrangerad! För inte kunde det väl bli vinter med snö igen…

Rent allmänt kan sägas att de gångna dygnens ”vinterväghållning” på många håll varit betydligt sämre än vad den var för 20, 30, eller 50 år sedan. Vissa vägar har lämnats helt obehandlade. I byar och samhällen har snömängderna hopats och problemen för trafikanterna bara blivit värre och värre. Här ska bara nämnas en enda av de katastrofalt utsatta vägarna, sträckan mellan Hästveda och Farstorp. Här räcker inga ord till…

Med dagens system för snöröjning har mindre och lättare enheter tvingats fram, med otillräcklig kapacitet. Små traktorer med minischaktblad går i princip ovanpå snön. Vi saknar gångna tiders rejäla ”grusbilar” med snöskär, plogar och blad både framme och bak.

Cyklister, fotgängare och andra oskyddade trafikanter lever på sina håll i stor fara, i takt med att halkbekämpningen blir allt sämre.

Folk i allmänhet borde göra ett mindre ”uppror” för att få stopp på den moderna snöröjningen och halkbekämpningen! Kör bort de största snömängderna i tätorterna. Det måste finnas pengar till detta.

Bertil Nilsson, Hässleholm