Gör inte reningsverket till hackkyckling – utan se möjligheterna
Tyvärr så har det väl kanske mest varit negativa nyheter kring bygget. Jag hade gärna sett att ett nytt och modernt reningsverk kunde få leda till en stor tillgång för samhället i stället för att riskera bli en hackkyckling från start.
Jag saknar rapportering om det som jag ser som mest intressant med reningsverket. På vilket vis har man investerat i teknik eller förberett för att tillgodose att den näring som hanteras i anläggningen kan komma att hamna där den borde? Många är de som pratar om ”hållbart”, ”långsiktigt”, ”ekologiskt” och ”naturligt”. Modeord som för det mesta verkar resultera i tomt prat. Om vi någonsin ska kunna bedriva ett vettigt lantbruk så måste kretsloppen slutas genom att värna om denna tillgång. Frågan om näring till jordbruket är mer aktuell nu än någonsin. Vi är nog väldigt få som vill att vår mat är producerad med hjälp av konstgödsel från Ryssland, eller för den delen konstgödsel som är tillverkad med hjälp av rysk gas i EU. Även om det finns alternativ till insatsvaror från öst så innebär ju ett stopp för ryska varor en minskad tillgång. Det genererar i sin tur ett högre pris på den volym som står till buds på marknaden.
Vi har kommit långt inom teknikutvecklingen för att producera rena och säkra gödselprodukter av slam. Ett antal kommuner i Skåne har genom Sweden Water Research ett intressant projekt som kallas för ”Testbädd Ellinge” som inriktar sig på att ”skapa och driva en testbädd för torkning, pyrolys och produktifiering av avloppsslam”. Vilka forskningsprojekt av denna kaliber är Kristianstads kommun involverade i?
”Så som Kristianstads kommun ser ut, med en stor livsmedelsproducerande areal så borde det väl vara i allas intresse att försöka omvandla något som de flesta ser som ett problem till en tillgång?”
Konstgödsel har dubblerats i pris på ett halvår. Krig pågår i Europa. Självförsörjning kommer rimligtvis att bli viktigare snabbare än vad många av våra politiker har kunnat ana. Kalkylerna och slammets värdering måste rimligtvis också ha förändrats i samma takt. Vad är Kristianstads vision och idé med slammet i det nya reningsverket? Hur många ton kväve, fosfor, kalium, mull och mikronäringsämnen skulle verket kunna producera per år?
Som prisreferens för allmänheten att själva fundera över så kostar ett kilo kväve som konstgödsel idag cirka 25 kronor. Hur många kronor spolar genomsnittsmedborgaren ner i toaletten varje dag? Eller ännu värre, hur många kilo rinner med Helge å rakt ut i Hanöbukten? Ordspråket ”han är så snål att han gråter när han skiter” kommer genast upp i huvudet när man sätter siffror på det.
Så som Kristianstads kommun ser ut, med en stor livsmedelsproducerande areal så borde det väl vara i allas intresse att försöka omvandla något som de flesta ser som ett problem till en tillgång?
Som skattebetalare är jag mån om att vi värnar om våra gemensamma resurser. Som lantbrukare vill jag ha fler och billigare insatsvaror. Som världsmedborgare vill jag avsluta beroendet av Ryssland. Lösningar finns.
Karl-Johan Thim
