Havet är djupt men fansen ytliga – svart Ariel skapar vågor
Under hashtaggen #notmyariel visar motståndarna demonstrativt sitt missnöje över sjöjungfruns förändring av hudfärg. Youtube valde till slut att stänga av röstningsfunktionen efter att trailern nått en miljon “tumme ner”. Att det är en dansk saga, att rödhåriga också är en minoritet och att Disney är för PK är en del av kritiken riktad mot Disney. Det vore ju dessutom ologiskt att en sjöjungfru, som bor på havets botten långt från solens strålar, har så mörk hud?
Eller är det? I filmens fiktiva världar accepterar vi utan vidare häxors, drakars och utomjordingars existens – men att det finns mörkhyade karaktärer i dessa skulle vara alldeles för osannolikt? Går vi gå steget längre och synar fiktionen i sömmarna genom ett vetenskapligt förstoringsglas smulas sagan snabbt sönder. Javisst, en tvättäkta sjöjungfru skulle sannolikt vara blek, men hon skulle inte heller ha något behov av hår på huvudet, händerna skulle vara mer paddel-lika och näsan hade förmodligen bara varit två små springor. Om vi låter verkligheten komma i vägen förstör vi fantasin, och Ariel skulle snarare likna en monstruös djuphavsfisk.
Dessutom är myter om mörkhyade sjöjungfrur inget nytt påfund – i Afrika och Brasilien dyrkas sedan länge gudinnan Yemaya, havets drottning, som enligt sägnen skapat alla hav på jorden och således allt liv. Att hudfärgen skulle vara det som hindrar filmen från att vara trogen det danska originalet från 1837 är också absurd kritik, med tanke på hur Disneyfierad den animerade filmen redan är. I boken skars tungan ut, det kändes som att hon gick på knivar för varje steg hon tog och hon fick inte sin prins i slutet. Disneys tolkning är betydligt mer romantiserad och barnvänlig, något som idag, 30 år senare, kan behöva fräschas upp. Nu utlovas en mer modern Ariel som inte bara vill lämna havet för en kille, utan för att finna sitt eget syfte. Om Disney ska fortsätta återskapa sina klassiker som liveaction är det inte mer än rätt att de tillför något nytt och ligger rätt i tiden.
”Vad säger Jodi Benson, originalrösten till Ariel? Jo, hon kan inte vara mer stolt över Halle och hennes fantastiskt vackra tolkning av Ariel.”
Men Halle Bailey, skådespelaren och sångerskan som spelar Ariel, ser bortom all negativ kritik. Reaktionerna är chockerande men tyvärr inte oväntade menar hon. Inget kan dock stå i vägen för den oerhörda glädje och tacksamhet hon känner då detta är så mycket större än henne själv. “Mamma, hon ser ut som jag!” utbrister en mörkhyad flicka som ser trailern för första gången och skiner upp som en sol. Dessa virala videoklipp rör Halle till tårar. ”Jag vill att den lilla flickan i mig och unga flickor som jag som ser filmen ska veta att de är speciella, och borde få vara prinsessor på alla sätt och vis”. Om Halle själv hade fått se en mörk Ariel som liten, hade det ändrat hela hennes livsåskådning. Det är därför representation är så viktigt, kanske framförallt i välkända klassiska berättelser.
Men är Disney bara PK för sakens skull? I den kommande filmen är även Ariels systrar av olika etniciteter, något som Disney faktiskt började med redan i Broadway-versionen och TV-filmen, så Disneys beslut att casta en svart Ariel i titelrollen blir på så vis en naturlig utveckling.
Vad säger Jodi Benson, originalrösten till Ariel? Jo, hon kan inte vara mer stolt över Halle och hennes fantastiskt vackra tolkning av Ariel. Vi kan till och med skymta en cameo med Jodi, där hon till synes räcker en gaffel (eller ska jag säga dinkelhoppare?) till Halle, som om hon passar facklan vidare. Vi ses på biopremiären den 26 maj för att #halleismyariel.
Linda Ågren, Mermaid Athiraa of Sweden
