Hur mätt och varm håller du dig på 61 kronor om dagen?
Vi tog emot fyra kvinnor med sex husdjur i mars månad. Fantastiska Sverige var inte förberedda på en flyktingvåg med husdjur, privatpersoner ställde upp och löste en akut situation. Vad har vi fått för det? Just det, ingenting. Absolut vi valde det själva, men någonstans trodde vi ändå att etableringen i svenska samhället skulle kommit längre än så här och att de åtta månader senare skulle kommit vidare.
Vi får som sagt ingenting för att vi har tagit emot flyktingar i en lägenhet i vår villa, men ni kan betala hutlösa priser till boende som inte är människovärdiga. Hos oss har de tre rum och kök, två väl inredda sovrum att dela på, ett mysigt ombonat vardagsrum med tv, fullt utrustat kök och badrum, egen tvättmaskin, wifi.
Givetvis går vi minus varje månad, två hushåll i stället för ett att dra runt med dagens hutlösa elpriser, men vad kan vi göra? Be dem att flytta? Var hamnar de då? Helt klart sämre än vad de har det nu och det tänker vi inte medverka till.
Vi har sedan i mars månad stöttat dem, har vi gjort Sveriges jobb?
Vi har fått dem att känna en trygghet, hjälpt dem med vad vi kan, deras fantastiskt stora ersättning på 61 kronor per dag skall räcka i en oändlighet, jag frågar mig hur? Vi har fixat djurförsäkringar, kläder, hygienartiklar, presentkort på mat och apotek, frisörbesök, djurfoder, kattsand, hundtrim, wifi, laddning varje månad på deras mobiler – behovet fortgår. Hur är då detta möjligt? Våra fantastiska vänner och bekanta har stöttat oss i vår kamp, men när de inte kan eller vill skänka mer, då klarar vi heller inte av att fortsätta stötta upp.
”Det kom till vår kännedom att de cyklat sex mil för att kunna medverka på skola och volontärjobbet, det visar verkligen att de vill, men någon måtta får det vara.”
1 november försvann möjligheten för ukrainska flyktingar att åka fria resor i vår del av landet. Varför? Fick det sättas in extra bussar och tåg för att flyktingarna åkte i massor och tog upp plats? Tror inte det.
Vi såg förtvivlan hos våra inneboende när de fria resorna försvann, vi såg dem nedstämda och förgråtna, de såg sin praktikplats, sin svenskundervisning och volontärjobbet de fixat på egen hand försvinna.
Det kom till vår kännedom att de cyklat sex mil för att kunna medverka på skola och volontärjobbet, det visar verkligen att de vill, men någon måtta får det vara. Vi införskaffade med vänners hjälp fyra stycket 30-dagars periodkort så att de kan ta sig dit de behöver på ett tryggt och säkert sätt. Men det blir konstgjord andning. Hur gör vi nästa månad och nästa månad efter det?
Jag vet flyktingar som en gång i veckan har tagit sig till en matbank. Onsdagen den 2/11 var det i stort sett tomt där. Varför? De hade inte råd att ta sig dit men hungern består.
Det hette att Migrationsverket kunde bistå med biljetter när de fria resorna försvann. Nja, vi har då inte märkt av det.
Det finns städer som fortfarande har de fria resorna kvar, all kärlek till er.
Jag kokar, de begär inte mycket och behandlas som jag vet inte vad. Ni borde skämmas!
Ulrika Andersson, privatperson