Hur resonerar M och SD när det gäller vallistorna?
Vilket som är näst störst kan vara svårt att avgöra, då det inte skiljer så mycket mellan dem i opinionsundersökningarna.
När det gäller M så kan jag konstatera att det nästan uteslutande är akademiker och tjänstemän på deras tre listor, med endast en chaufför långt ner på kommunlistan, plus ett par tre studerande. Visserligen står en äldre lantbrukare (72 år) ganska högt upp, men han får väl snarare betraktas som pensionär.
”Jag har alltid hävdat att kvinnor är i regel klokare än män”
Man kan då fråga sig om partiet, som en gång kallade sig det "Nya arbetarpartiet", har så totalt avlägsnat sig från gruppen som genom arbete skaffar sig lite "skit" under naglarna. Hur har man tänkt sig att få de senares röster, med så klent underlag från de som representerar arbetarklassen? Det kan endast tolkas som att det är väldigt tunt med medlemmar bland arbetarleden. Inget ont sagt om akademiker och tjänstemän, men jag har svårt att tänka mig annat än att det i huvudsak är över- och medelklassens intressen som prioriteras i politiken.
När det gäller SD, så kan man undra hur det står till med jämställdheten på listorna. Kommunlistan har endast 23 kvinnor av 72, 32 procent, riksdagslistan 21 av 71, ca 30 procent. När det gäller regionen är det något fler, 11 av 28, 39 procent. Här kan man anta att regionens något mjukare värden avgör något fler kvinnor. Jag har alltid hävdat att kvinnor är i regel klokare än män, vilket inte bara återspeglar sig i att antalet kvinnor som ställer upp på SD:s listor. Kvinnor röstar också i större utsträckning på andra partier.
Lars Nord
Hässleholm