Kalhuggning är en bra metod, ibland den bästa
Samtidigt som jag får mothugg från flera skribenter så har jag i olika sammanhang träffat aktiva skogsbrukare som tycker att det är bra att jag lyft fram att den ensidiga kritiken mot kalhyggen bör bemötas. Vi behöver förstås olika metoder att bruka skogen och hyggesfritt skogsbruk är ingen patentlösning. Ibland kan markens beskaffenhet vara sådan att kalhygget är det bästa alternativet och hyggesfritt metoder medför även stora risker som stormfällning och insektsangrepp.
Om några veckor så kommer vi att plantera gran, tall och björk på ett kalhygge i vår Blekingeskog. Anledningen till detta kalhygge var att de flesta träden angripits av granbarkborren. Jag välkomnar besökare att tillsammans med mig om några år besöka denna plats. Jag tror att vi då tillsammans kan upptäcka en hel del av den biologiska mångfald som efterlyses. För Sverige är skogens betydelse stor. Landet är till 70 procent täckt av skog och ger 10 procent av vår industris totala sysselsättning. Nyttan av skogen är uppenbar.Landets totala klimatutsläpp motsvarar 52 miljoner ton koldioxid.
Upptaget i skogen var 42 miljoner ton. Slutsatsen blir att aktivt brukade skogar med växande virkesförråd är bäst för klimatet och då måste även kalhyggen accepteras. Detta får bli mitt sista inlägg i frågan och förhoppningsvis har läsarnas intresse för skogsbruk ökat.
Lars-Ivar Ericson (C)
”Aktivt brukade skogar med växande virkesförråd är bäst för klimatet”
