Kan man ta politiken på allvar?
Jag har under de senaste månaderna ägnat lediga stunder åt att fundera över vad som krävs av en högt uppsatt politiker oavsett kommun och kommit fram till att följande egenskaper värderas högt i sammanhanget:
- Ett gigantiskt självförtroende.
- Avsaknad av samvete.
- Inget konsekvenstänk.
- Narcissistiska personlighetsdrag.
- Absolut inget sunt förnuft.
”Oavsett om du är en underbetald förskolepedagog, ouppskattad undersköterska, hantverkare eller bankdirektör så finns det ett krav på en bakomliggande utbildning som ligger till grund för din kompetens inom området.”
I stort sett alla yrken kräver någon form av utbildning och när man tänker efter så är det förlamande otäckt att man med ett välsmort munläder kan komma upp sig till de allra högst beslutande positionerna i omkringliggande kommuner trots total avsaknad av utbildning och i något fall dessutom fast att man försökt ta genvägar i högskoleprovet och blivit påkommen med detta.
Oavsett om du är en underbetald förskolepedagog, ouppskattad undersköterska, hantverkare eller bankdirektör så finns det ett krav på en bakomliggande utbildning som ligger till grund för din kompetens inom området. Men att klättra till högsta kommunala instans inom politiken går bevisligen bra ändå.
Ska man skratta eller gråta?
Blivande politiker
