Nu skördar vi frukten av en fatal upphandling är temat i Erik von Porats läsvärda Insändare den 3 november.

Vad jag kunnat ta del av via pressen så kom det 2020 ett krav på Region Skåne, för ett brutet avtal med en klinik i Kristianstad, angående tjänster inom urologin. Beloppet var på runt 7,5 miljoner, vilket senare ökades till omkring 20 miljoner. Om jag inte minns fel så var kommentaren från Region Skåne att man inte skulle betala.

Vi har gjort allt rätt skriver Maria Andersson-Anderberg, Region Skåne, i en insändare den 14 maj 2020, men det är svårt att förklara. Vidare får vi veta att det inte finns utrymme att redogöra för alla detaljer i detta ganska komplicerade ärende.

Det framhålls att upphandlingen skötts korrekt, men att avtalet har blivit föremål för rättslig prövning. Denna juridiska process har enligt Maria Andersson-Anderberg inget med själva upphandlingen att göra.

Det är nog många som har funderat över hur man kan särskilja upphandling och avtal. Det senare bör väl vara baserat på någon kravspecifikation som Region Skåne upprättat vid anbudsförfrågan?

I insändare den 15 maj 2020 bekräftar Gilbert Tribo (L) och tre andra regionråd att man inte gjort något fel. Det är Förvaltningsrätten som bestämt att avtalet skall upphöra. Vi är förmodligen många som funderat över hur allt som gjorts rätt ändå kunde dömas vara fel.

Gilbert Tribo försäkrade att oavsett driftsform kommer ingen patient behöva oroas eftersom man gett CSK i uppdrag att ta emot patienterna.

Det hela lät helt betryggande, men är det verkligen så enkelt att man genom ”uppdrag” kan skapa nya resurser? Om så är fallet inställer sig frågan varför lägger Region Skåne pengar och energi på en till synes helt onödig upphandling, när CSK bedöms ha både god beredskap och förutsättningar för att klara det hela?

Förhoppningsvis finns det någon inom Region Skåne, som kan förklara varför allt som gjordes rätt ändå dömdes vara fel. I detta fall är det väl inget som kan tillskrivas pandemin?

Carl-Erik Larsson, Hammar