Kris i förlossningsvården
En förstföderska, vältränad, helt frisk och 35 år gammal ringde förlossningen i Malmö och ville komma in och föda sitt barn, Hon meddelades att det inte fanns någon plats, men att hon skulle ringa om 4 timmar, så kanske. Den blivande mamman svarade att det inte gick att vänta, och hon hänvisades då till Lund, som inte heller kunde ta emot. Nästa alternativ var Helsingborg, en resa på E6 cirka 1 timme i full trafik. Maken fick köra. Hon kom fram, var då öppen 9 cm. När krystvärkarna började var de så kraftiga och kom så tätt att barnet fick syrebrist och snabbt måste komma ut.
Hon var förlöst 50 minuter efter ankomsten till sjukhuset med salen full med personal, gynekolog, barnläkare, barnmorska – pappa och patient i upplösningstillstånd, sugklocka, snitt.
”Hur kommer det sig då att ansvaret för det mest förutsägbara, nämligen att en gravid mamma kommer att föda, överlämnas till anhöriga eller taxichaufförer?”
Det hela slutade lyckligt, omhändertagandet i Helsingborg var professionellt och fint, men utgången hade kunnat bli katastrofal om det varit kö på motorvägen, vilket inte tillhör ovanligheterna.
Och frågan infinner sig: Sverige benämns välfärdsstat. Dessutom bor vi i en landsdel med två sammanslagna Universitetssjukhus. Hur kommer det sig då att ansvaret för det mest förutsägbara, nämligen att en gravid mamma kommer att föda, överlämnas till anhöriga eller taxichaufförer?
Förlossningsvården är en indikator på sjukvården i stort. På intensivvårdsavdelningar, inom den högspecialiserade vården kan man numera inte bedriva vård full ut på grund av att personal, främst specialistsjuksköterskor, inte längre vill jobba kvar. Regionen är en usel arbetsgivare.
Under några decennier, med växlande politisk majoritet ges inte den högspecialiserade vården de förutsättningar som krävs för att allt ska fungera. I stället för en vård styrd av professionalism har en detaljstyrande administration tillåtits svälla långt över acceptabla gränser. När ekonomiskt stöd från staten riktas direkt till förlossningsvården kan administrationen i Skåne inte redogöra för vart pengarna tagit vägen.
Det är dags för en förändring.
Den högspecialiserade vården måste förstatligas och administrationen genomgå en kraftig nedskärning. Vi behöver personal på golvet, inte på stolarna.
Agneta Lindskog , kristdemokrat
