Kristianstads stadskärna har överlevt förändring i 400 år
Det är beklagligt att anrika Cenino Donna avvecklas. Samtidigt är det som verksamhetsledaren på Kristianstads City klokt uttrycker det i denna tidning: ”… koncept som inte funkar behöver bytas ut”.
Kristianstads centrum fanns redan för 400 år sedan. Så låt oss ta avstamp där för belysning av centrumhandels upp- och nedgångar genom historien. Staden grundades 1614, men trots skattefrihet och andra förmåner ville folk inte flytta dit. Åtgärder vidtogs och staden lyfte. På 1670-talet ockuperades staden i två år av danskarna. På kyrkogården fanns inte jord nog att täcka alla lik. Det tog årtionden för handeln att återhämtas, men det gick.
I början av 1710 höll danskarna på nytt staden ockuperad. Stadens främsta köpmän tvingades till Danmark (en dog i fångenskap). Först när en enorm lösensumma betalats släpptes de fria. Det tog staden 50 år att betala av låneskulden, vilket tvingade fram nya handelskoncept för överlevnad och utveckling.
Omvandlat till nutid skulle det innebära att drygt 130 av stadens köpmän tvingas till främmande land medan resterande skuldsätter sig svårt ett halvt århundrade.
När stadsvallarna revs för mer bostäder och handel slog koleran till. Under två månader hösten 1857 dog var tionde invånare i Kristianstad, många av dem köpmän. Omvandlat till nutid: 4 000 barn och vuxna avlider inom 60 dagar i centrala Kristianstad, 140 av dem köpmän. Det tog många år innan handeln repade sig, men tvingad till förändring gick det.
”När de första bilarna sågs i stadens centrum i början av 1900-talet påstod köpmännen att de skrämde bort kunderna. Handlarna bekymrade sig även när EPA öppnade sin första butik i stadskärnan 1938 och Domus sitt stora varuhus 1965.”
När de första bilarna sågs i stadens centrum i början av 1900-talet påstod köpmännen att de skrämde bort kunderna. Handlarna bekymrade sig även när EPA öppnade sin första butik i stadskärnan 1938 och Domus sitt stora varuhus 1965. En utredning 1975 slog fast att om inget gjordes skulle stadskärnan vara avfolkad en bit in på 1980-talet. I stället lyfte stadskärnan, där ett av framgångskoncepten var införandet av gågator i centrum 1984, trots handlarnas starka protester.
År 1994 försvann två militärregementen från Kristianstad med 700 arbetstillfällen och tusentals värnpliktiga, vilket drabbade handeln med kraft. Det krävde nya koncept som inte grundades på det bestående, vilket medförde att stadskärnan överlevde även detta dråpslag.
Och jag är övertygad om att Kristianstads stadskärna överlever även 2020-talet och därtill lämnar årtiondet starkare, om än i annan form och med varierat utbud. I denna process är förhoppningen att ovan skildring beaktas, då historia inte bara är där och då utan även här och nu. Utifrån kunskap om historien kan vi förstå nuet och planera klokt inför framtiden.
Kenth Olsson, lokalhistoriker
