Kunglig Eriksgata satte färg på Stora torg 1952

Stora torg är hjärtat för Kristianstad. Här har socialt och kulturellt liv pulserat med historiska inslag i vått och torrt, i med och motgång. Jag har lyssnat och läst i det förflutnas arkiv.

Strövtåg i Kristianstad • Publicerad 24 februari 2024

Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Stora torg Kristianstad, en betydligt lugnare dag än Eriksgatan sommaren 1952 som skribenten berättar om i texten.Foto: Lasse Ottosson

Låt oss stanna upp för sommaren 1952. En solig dag präglad av andlös stämning. Noga förberedd med monarkistisk gemyt. Dansk rojalism kryddad med parisisk mentalitet. Men svensk Eriksgata med kungaparet, kung Gustaf Adolf och drottning Louise. Staden låg smyckad och fejad för välkomst. De ceremoniella inslagen noga inövade. Tidig gryning vimmel av trafik. Resande folk med tåg, bil och cykel. Ångloksrök låg son en draksvans mot det förnäma stationshuset, mött av en tegelklädd katedral och ett politiskt rådhus. En dag av andlig och världslig enighet.

Stora torg var arena för mystik. 7 000 människor hade mött upp för att hylla kungaparet. För dagen fanns likvärdig status. Utspel om reformer för bostäder, arbete och sociala visioner alla var fint klädda, affärer hade stängt och arbetsgivarna gett betald ledighet. Nytt patriotiskt liv demokratisk frihet, det nya folkväldet. Makt av Guds nåde var slut, enväldet med hjältekungarna. Stadens näringsliv gav nya idéer bostäder var planerade enligt miljonprogrammet. Eriksgata-52 var ett bra reklamjippo. Kungaparet kom i bil med nedfälld sufflett, Sveriges framtid var fred, arbete och barnkortegen var redan vid Västra Storgatan sensationella hurrarop, vimplar och flagg.

Annons

Vid rådhuset fanns ett avspärrat podium. Polisen fick göra rätt för sin lön andfådda journalister noterade, pressfotograf Kalle Nordström letade djärvt efter kungens rätta ögonblick. En hänförd publik, kungen talade och menigheten nickade.

Torget lyste som ett korallhav, fruar i sjalett och män i bomull. Vid Kronohusets östra sida stod societetsdamerna. Eriksgatan vid stora torg gav intryck av Herman Lindkvist-monarki och Vilhelm Moberg republik. Grävarkungen var PR för rikets tid. Hans arkeologi-och konstintresse gav Kristianstad en ny matsäck. Kungaparet intog middag på Teaterrestaurangen.

En meny på spicken skinka och melon nervöst för hov- mästaren. I6 musikkår spelade taffelmusik, fullmäktiges ordförande visade förslag till yttre konst. Pelle Parnevi med sitt skulpturnamn Torgbrunn, folkdöpt till Bumlingen. Tolv år senare fyllde vår stad 350 år, då fick kungen se en annan fontänskulptur. Det var Ikaros. Han frågade var Bumlingen tagit vägen. Av det blev ingenting Ers Majestät, sa Kroon samma ordförande som vid Eriksgatan. Vad kungen tänkte förtäljer inte historien.

Bengt Svensson

Kristianstad