Låt oss få uppleva realism med naturalism i midsommarvaka
Säkert vaknar någon på Gamlegården av det, åtminstone jag. Naturens egen väckarklocka ger alltid signal vid midsommartid. Ger mig skyndsamt ut och söker spår i den skånska myllan.
Lite fläckvis sol och skugga mot gryende otta. Näsby Egna hem och radhus ligger så vackert med sina tomter. Nästan som klipp från 50-talets bildjournal. Det andas fridsamt lugn. Flitig dygd mellan rosor och fruktträd. Någon ensam gräsklippare står still och laddar sina solceller. Det är midsommarafton och tidig morgon. Många sover och väntar på dag. Tiden går fort mot aftonkrets. Då blir lek och dans vid blomstrande stång. Här lagras minnen för vuxna och barn, foton och film för nära och kära.
Går förbi högskolan, P6 historiska kasernbyggnad. Hoppas ungdomen får vara kvar i denna kulturella miljö och känna frihet med domänreservatets vattenrike. Passerar härbärget, där de bostadslösa kan få tak över huvudet och bostad för natten. Där är tyst, men något rör sig i buskagen. Ser små gråsparvar titta fram med små ögon. De är alltid så bundna till oss människor. Fast den uppför sig lite ohyfsat och snyltar vid kafébordet är den ändå en symbol för kärleken.
Längre ner ligger den vackra herrgården Elmetorp. Fick sitt namn av Elma, dotter till en färgfabrikör. Ger lite intryck av det rivna lantstället, Helgenäs vid udden. Det var generalmajor Cornelius Sjöcronas hemvist. Kanske mest känd som folkskoleinspektör vid centralskolan. Vad han fick i lön för sitt extraknäck vet jag ej. Men Sjöcronas gata bär hans namn, en alltid respektfull väg om så för exercis och manöver.
”Kanske fann hon sitt Montparnasse i Tivoliparken, eller katedralen Notre-Dame som identitet i vår Trefaldighetskyrka?”
Under tunnel och gångstig vid Härlövs ängaled känns doft av fläder. På skånska säger man hylle, bäst är doften efter regn. Erinrar mig den som medicinalväxt och lukt av honung. I en någon personifierad dikt från 1700-talet skrev Anna Maria Lenngren i Porträtterna: Hennes nåd var skral, drack ständigt te på fläder.
Har nu lämnat nya gång- och cykelbron mot Vattentornsvägen. Kommit ner till Barbacka till Helgeå och strandpromenaden. Som ett fort för ekologiskt liv ligger Naturrum på västra åsidan, med yttring om timmermannens verk.
Helgeås ytvatten vill inte förgäta sitt ytvatten. Hög eller låg puls, krusig eller stiltje som floden Seine i Paris. Konstnären Agda Holst (1886-1976), ibland symbol för vår stad. Hennes färger fångas ofta upp av C4 Teknik vid växtplantering. Själv tycker jag bäst om Symfoni i grönt och Vy över hustaken. Men hennes färgsinne är dekorativt i både porträtt och stilleben. Hon blev senare modernist med konstarten kubism. Blev sin stad trogen livet ut. Kanske fann hon sitt Montparnasse i Tivoliparken, eller katedralen Notre-Dame som identitet i vår Trefaldighetskyrka? Låt oss alla få uppleva realism med naturalism i midsommarvaka av ton, färg och ljud.
Bengt Svensson
