Makthungerns ansikte i Kristianstad

fDen politiska situationen i Kristianstads kommun efter valet gav inget klart utslag om vem/vilka som skulle regera de kommande fyra åren. Det blev två minoriteter: • vänsterblocket bestående av socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet med 33 mandat, och • Femklövern bestående av moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna, centerpartiet, åhuspartiet med 34 mandat. Därutöver har sjöbopartiet 4 mandat. För att nå majoritet i kommunfullmäktige krävs 36 mandat. Detta kunde inget av blocken nå utan hjälp av sjöbopartiet. Båda blocken var lika tydliga med att man inte ville ingå ett samarbete med sjöbopartiet. Heléne Svensson (s) uttryckte mycket klart att hon ansåg sjöbopartiet vara främlingsfientligt och att socialdemokraterna aldrig skulle inleda samarbete eller komma till makten med hjälp av sjöbopartiet. Från oss i femklövern stod det klart redan från början att samarbete i någon formell mening med sjöbopartiet var uteslutet. I den situationen trodde vi att socialdemokraterna och vänstern menade vad man sa, men ack så fel vi hade! Så fort makten var inom räckhåll så försvann värderingar och ideologi och sjöbopartiet införlivades med vänsterblocket som då fick 37 mandat, det vill säga majoritet. Som tack för hjälpen har fick sjöbopartiet löfte om införandet av en äldreombudsman samt att viss körkortsutbildning ska kunna erbjudas i Kristianstads gymnasieskolor. I vanlig vänsterpolitisk propagandatradition vågar socialdemokraterna inte stå för att makten är viktigare än värderingarna. Därför började ett sällan skådat politiskt spel. Nu handlade det om att försöka lura medborgarna (och kanske också sina egna uppenbart oinformerade ledamöter!) att det inte fanns något samarbete utan att saker bara ”råkade” hända. Man till och med uttrycker det som att man blivit ”tvingad” att ta makten. Aldrig har makthungerns nakna ansikte synts så tydligt som under de senaste månaderna. Det är inte möjligt att i detalj reda ut allt som skett i en enstaka artikel men några huvuddrag är det ändå viktigt att delge medborgarna i Kristianstad. Vi väljer att göra det i kronologisk ordning. 1. Direkt efter valet på söndagskvällen den 15 september gick socialdemokraterna med Heléne Svensson som taleskvinna ut och konstaterade att folkpartiets framgång berodde på att partiet blivit främlingsfientligt. På måndagen när det stod klart att socialdemokraterna inte skulle kunna behålla makten i Kristianstad så gav man en invit till folkpartiet om ett blockövergripande samarbete. Logiken i detta kan tyckas märklig ända tills man förstår att i den socialdemokratiska makthungern finns inga begränsningar. Man inbjöd folkpartiet, som man anklagat för att vara främlingsfientligt, till samarbete, för att i slutänden slå sig samman med sjöbopartiet som i sitt handlingsprogram vill minska antalet flyktingar, både i Sverige och i Kristianstad. Socialdemokraterna fick självklart nej från folkpartiet. Likaså har kristdemokraterna och centerpartiet i senare skede tackat nej till samarbete med socialdemokraterna. 2. Femklövern utgick som ovan nämnts från att den större av minoriteterna skulle bilda regering. Men på kommunfullmäktiges sammanträde den 12 november lanserar socialdemokraten Heléne Svensson kommunalrådet Bo Kristiansson (s) som kommunfullmäktiges ordförande. Femklöverns förslag Sten Hermansson får vid omröstningen 34 röster. Bo Kristiansson får 37 röster och är därmed vald till kommunfullmäktiges ordförande. Detta är ett medvetet spel från socialdemokrater och vänsterpartister eftersom sjöbopartiet i god tid meddelat att de skulle rösta på socialdemokraternas förslag. Bo Kristiansson kom alltså till makten genom ett aktivt stöd av det parti som Heléne Svensson med hjälp av sin partisekreterare gång efter gång brännmärkt som främlingsfientligt och därför omöjligt att samarbeta med! Men den lokala makthungern kände inga begränsningar. Genom socialdemokraternas oväntade kovändning blev resten av kommunfullmäktiges sammanträde ajournerat till tisdagen därpå. 3. Under veckan fram till nästa sammanträde påpekade sjöbopartiet gång efter gång att de fortsatt skulle stödja socialdemokrater och vänsterpartister. Detta orsakade oro, inte hos socialdemokraterna, men väl hos vänsterpartisterna. Vänsterpartiet hade stormöte och fattade beslut om att inte på något sätt bidra till att sjöbopartiet fick något inflytande. Därmed borde vägen varit öppen för femklövern att ta över regeringsmakten och söka efter breda lösningar i de kommande kommunfullmäktigesammanträdena. Så kommer då sammanträdet den 19 november och vänsterpartiets gruppledare Britt-Marie Pettersson uttalar sig till media, under sammanträdet men före omröstningarna till kommunstyrelsen, att vänsterpartiet kommer att lägga ner sina röster. När vi kommer till omröstningen om ny kommunstyrelse begär socialdemokraterna proportionellt val, vilket är en demokratisk möjlighet som inte väcker någon kritik. Till denna omröstning lanseras tre förslag, femklöverns, socialdemokraternas och till allas förvåning också ett eget vänsterförslag med endast två namn. När valet är gjort visar resultatet att femklövern fått 34 röster, socialdemokraterna har fått 32 och vänsterpartiet har fått 5 trots att fullmäktige inte omfattar fler än fyra vänsterpartimandat! Men genom att vänsterlistan fick fem röster tar de också en plats i kommunstyrelsen, vilket de inte hade gjort med sina egna fyra röster. Således fick femklövern sju platser i kommunstyrelsen, socialdemokraterna sju och vänsterpartiet en plats. För oss framstår det som uppenbart att detta var väl planlagt och att en socialdemokrat övergav sitt eget parti till förmån för vänsterpartiet, vilket också bekräftats av medlemmar i socialdemokratiska partiet. Återigen tog socialdemokraterna aktiv hjälp av sjöbopartiet och vänsterns gruppledare kom helt oväntat in i kommunstyrelsen. Samtidigt ropar både vänstern och socialdemokraterna i kör att de inte längre har något samarbete. Men var då vänlig och förklara varför vänsterns gruppledare Britt-Marie Pettersson blev invald i kommunens viktigaste organ, kommunstyrelsens arbetsutskott! Det är inget annat än betalningen för vänsterpartiets själ och den var billig! Efter många om och men blev det till slut så att vänsterblocket kunde ta makten fullt ut fast man helst velat binda upp hela femklövern (!) genom att dela med sig av vissa ordförandeposter i nämnder och styrelser. Men femklövern sa absolut nej till detta. För oss är inte makten värd vilket pris som helst. Vi vet att kommuninvånarna ville ha ett regeringsskifte, men genom vänsterblockets manipulerande av de demokratiska redskapen och ett aktivt samarbete med sjöbopartiet så har de tagit makten i Kristianstads kommun med 37 mandat (s 28, sjp 4, v 4, mp 1) mot 34 för femklövern. Detta maktspel har självklart omöjliggjort alla breda lösningar mellan blocken, vilket hade varit både naturligt och möjligt om den större femklöverminoriteten fått regeringsansvaret från början. Nu har vänsterblocket utökats med sjöbopartiet och har genom det en stabil majoritet i kommunfullmäktige. Vi i femklövern accepterar i demokratisk anda detta även om vi aldrig varit med om maken till smutsigt maktspel. Men som Heléne Svensson så många gånger uttryckte det, innan hon återtagit makten: ”oppositionen har ett enda ansvar och det är att granska de regerande, utöver detta finns inget ansvar för regeringens politik.” Vi lovar vänsterblocket inklusive sjöbopartiet att vi ska lägga ner all möda på att verka som en kraftfull och livgivande opposition för att få makten i valet 2006. Vi ser fram emot nästa valrörelse, för då kommer väljarnas dom över dem som bara pladdrar och i själva verket fullständigt struntar såväl i löften, demokrati som ideologi.