Oskar Petterssons avtryck större än kung Oscar II:s

Så teatern på en upphöjd kulle. Efterlängtad, unik i sin Jugend-Barockstil. Den invigdes 1906, dåvarande monark Oskar II var på stadsbesök, inbjuden men uteblev. Sprakande guldregn och fyrverkeri speglade Helgeåns vatten. Men Kristianstadsbladet skrev istället om Oskar i taket, grosshandlare och kulturintressent. Skapade en donations fond för stadens konstinköp.

Han fick en komedimask i teatertaket målad av konstnär Nils Asplund. Än idag blickar Oskar Pettersson från 1900-talsplafond en med publiktack för Midsommarnattsdröm.

Efter teaterns tillkomst följde en markexpansion, en anfäktelse av rekreation åt alla. Något av naturnära skogsvård. Ett Arboretum så som skyltar idag visar. Nära bönsyrsan i brons finns en skogsek från 1792. Det är äldst och självsått. 1900-talet var debut för plantering. Exotiskt vackra med sköna namn Körsbärskornett, Shima-Mullbär, Tempelträd och Jättetuja. Men för den skull får vi inte glömma hemkär symbolism av våra stadsträd alm, lind och kastanj.

Det blir växelspel i tid och generation. En menighet av resolut mening. En allemansrätt ger inspiration, parkens stråk ligger som ett flygfoto. Den öppna ytan har inte längre något av almars mörkt kamouflerade bunkrar. Fornstugan så museal i sitt yttre. Idag så tyst från den norska fjälldalens allmogefolk. Grovhugget plank med hänförelse. En hörbar tystnad från skällkor vid sommarbetet. Men Lena Lerviks bronskalv är ännu borta.

Barn letar vid ett planterat minnesträd, tuppen väcker Children Garden, höns ruvar och sprätter. Snart svärma bina vid sina kupor. Rosor dofta och fjärilar fladdra. Någon nyser vid strandpromenaden, kanske allergisk mot björkpollen. En ros till motionsförslag: Förläng Tivoliparken, riv badhuset, det är förnuft med realism. Parken är en plats i solen, mer yta ger spektrum och öppet fönster för visionärt lystmäte.

Bengt Svensson, Kristianstad