Östra Göinge måste börja ta hand om den kompetenta pedagogen
Jag har själv arbetat i kommunen som förskollärare, men valde att lämna den då jag inte upplevde att den kunde möta eller ville ta hand om sin personal.
Många förskolor och skolor flaggar för dåligt ledarskap, dålig arbetsmiljö och dåliga löner. Och hur väljer kommunen att svara på det? Lyssnar kommunen ens på medarbetarna? För om medarbetarna blev hörda så skulle kanske inte barnens skolresultat vara bland Sveriges sämsta?
Jag har själv mina barn i kommunens skolor, och börjar bli orolig för deras framtid. Så vad kan Östra Göinge göra åt saken? Jo lyssna! Det finns gott om kompetens, i kommunens förskolor och skolor, men hur ser ledarskapet ut? För att utveckla och bedriva en framgångsrik skola och förskola, så behövs vissa saker mer än andra. Och en av det viktigaste är att personal trivs! Kan kommunen få personal att trivas så stannar personalen, och vill antagligen också vara delaktiga i utvecklingsfrågor för både undervisningen och trivseln.
Men vad kan då vara avgörande för att få personal att trivas och inte vilja byta arbetsgivare? Jo, det som de flesta pratar om när de inte trivs är chefen, lönerna och kollegor. Så gott ledarskap, bra löner och tilltalande kollegor är nyckeln till framgång. Men från min egen erfarenhet och från vänner som arbetar i kommunen så brister skolor och förskolor på alla punkter. Ledarskap i Östra Göinge kommuns skolor och förskolor riktar sig mestadels till att behaga uppåt. Alltså att rektorer inte först och främst arbetar för sin personal, utan för sin egen chef. Detta brukar resultera i att personalen inte känner sig sedd, betydelsefull eller prioriterad. Personal slutar att säga sin åsikt för ingen lyssnar i alla fall, och de kan få en känsla av att de inte ingår i själva förändringsarbetets hjärna, utan ska bara förverkliga någon annans vision utan hänsyn till de som faktiskt kan sitta med svaret på frågan.
”Rätt person på rätt plats och rätt lön för rätt arbete, då kan kanske våra barn och elever få bättre förutsättningar att trivas och prestera bättre.”
Individuell lönesättning, det har kommunen. Men hur individuell är den egentligen? Många rektorer har svårt att belöna duktiga lärare och pedagoger. Rektorerna vill inte stöta sig med någon annan, eller vågar ta ansvar och diskussionen om varför den ena fick detta och den andre fick det. Men för att behålla de bästa, så måste rektorer våga visa att just de är de bästa. För om en lärare eller en pedagog är bäst på det den gör, så är hen också själv medveten om det. Det gör att läraren eller pedagogen förstår att den inte belönas för kunskapen den har eller arbetet den gör, och väljer då att söka sig till en kommun som värdesätter denna kompetens.
Och därför blir också det sista utvecklingsområdet ett faktum.
Om personal med god kompetens, driv, skicklighet och kunnande inom skola och förskola lämnar kommuns elever och barn, så finns bara de lärare och pedagoger kvar som kanske har ett behov av en kollega som kan utveckla skolans och förskolans förhållningssätt, arbetssätt och i slutändan skolresultat. Så kvar blir personal som kanske inte själva är förmögna att vända på kommunens neråtgående spiral, som vågar utmana ledarskapet till den nivå så skillnad kan göras, och resultatet vi får är dålig arbetsmiljö, otrivsel i det kollegiala.
Så vad jag vill få sagt med denna insändare är att: Kommunen måste titta på vilka som sitter på de viktigaste stolarna! Hur går rekryteringen till, vad har kommunen för framtidssyn på utvecklingsområdena och finns det en samsyn bland kommunens ledare i hur skola och förskola ska bedrivas?
Det är dags att vakna och ta tag i problemet! Rätt person på rätt plats och rätt lön för rätt arbete, då kan kanske våra barn och elever få bättre förutsättningar att trivas och prestera bättre. Tack!
Förskolelärare
