Otack är världens lön
Några tiotals kosovoalbaner hade flyttat in på Stora Hotellet i Markaryd. De kom som flyktingar från Jugoslaviska kriget som rasade i slutet av 1980-talet till i början av 90-talet.
Faktum var att Kosovo var den mest utsatta landsdelen i slutet av inbördeskriget.
Om jag inte minns fel så var det Mona Sahlin och några svenska bussar som räddade en del av ovanstående folkslag.
Eftersom hotellet låg ”nästgranne” med min villa och följaktligen nära undertecknad så var det inte konstigt att viss kontakt uppstod.
”De flesta av dessa flyktingar var välutbildade och fredliga människor.”
Men till en början fanns ju en hel del språksvårigheter som minskade efter hand, med teckenspråket som hjälp.
Jag hade nästan dagligen förfrågningar om var man kunde köpa vissa saker, det mest efterfrågade var manuella köttkvarnar, tydligen köpte de större köttbitar för att mala och tillaga på hotellrummet.
De flesta av dessa flyktingar var välutbildade och fredliga människor.
Inte som de, mer eller mindre, illegala grupper, som numera härjar i egna startade inbördeskrig på flera orter, främst i Stockholm. En klen tröst för alla i vårt land som hjälpt på allehanda sätt.
Otack är ofta världens lön. Nu är jag skåning sen 19 år.
Johnny Karlsson i Emmaljunga
