unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

”Rättscentrumet” borde döpas till Bastiljen

Det torde det vara uppenbart för alla att ”Lilla Paris” polishus med tillhörande häkte ska heta Bastiljen, med tanke på stadens historia.
Christianstad är den enda staden i världen som har ett stadsvapen med en utländsk monarks monogram.
Christianstad är den enda staden i världen som har ett stadsvapen med en utländsk monarks monogram.
Foto: Tom Wall
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Christianstad är en stad med gamla anor, något som man gärna glömmer bort när det ska byggas nytt; i stad efter stad river man vackra byggnader för att slå upp hemska lådor i DDR-stil.

Christianstad är den enda staden i världen som har ett stadsvapen med en utländsk monarks monogram, eftersom staden behållit C4-monogrammet sedan staden försvenskats 1658 i och med Freden i Roskilde när Skåne tillföll Sverige.

Tragiskt nog stavar staden sitt namn med K, vilket är ett hån mot en stad med en så pass intressant historia; uppenbart är man inte heller konsekvent då C4-teknik, C4-skolan och så vidare. inte blivit K4 (vilket normalt sett förknippas med Arvidsjaur). Ett namnbyte vi tillsammans i framtiden får rätta till.

Istället har Christianstad blickat mot ”Ljusets stad” Paris, där staden i folkmun kallas ”Lilla Paris”, man kan även se spår som restaurangen ”Lilla P”, korvmojjen ”Parisaren” och våra trevliga boulevarder.

När staden dessutom haft drottning Marie Leszczyńska, gemål till kung Ludwig XV av Frankrike (farmor till Ludwig XVI som fick huvudet avhugget) som inneboende under uppväxtåren och vi inte ens har en staty av henne är det i sig tragiskt, särskilt när hon tog emot svenska sändebud genom att hälsa dem "Var hälsad kära hjärtat" på den bredaste av skånska; vad måste en kvinna behöva göra för att förtjäna en staty? Vart är alla feminister när dom faktiskt kanske kan göra lite nytta? Kanske var inte historia deras grej?

quote
Tragiskt nog stavar staden sitt namn med K, vilket är ett hån mot en stad med en så pass intressant historia;

När Christianstad väljer att bygga ett nytt rättscentrum är det bra, dock frågar ingen sig varför vi behöver ett?

Kan det vara så att tidigare styrande misslyckats kapitalt med att stoppa våldet och kriminaliteten? En viktig diskussion eftersom ansvarsutkrävande är den kanske viktigaste funktionen när vi alla går till valurnan, tycker man utvecklingen varit positiv ska man självklart fortsätta rösta på de som försatt oss i denna situation; är man lika kritisk som jag så är det kanske dags att engagera sig eller prova ett nytt alternativ?

För alla som läst om franska revolutionen har man garanterat läst om stormningen av Bastiljen, en borg som stod mitt i stan och fungerade som fängelse; en gnista som öppnade kapitlet på vad som sen kom att ske.

När designen av det nya ”rättscentrumet” i hög grad påminner om Bastiljen, om än i modern tappning torde det vara uppenbart för alla att ”Lilla Paris” polishus med tillhörande häkte ska heta Bastiljen.

Ett ”rättscentrum” kan man nämligen hitta i praktiskt taget varje stad, därför ska vi spela på stadens stolta historia och ta ett namn som går i harmoni med både design och logik.

Tänk om vi kan få (franska) turister som åker hit bara för att se vår stolta Bastilj, eller kriminella som tänker om det är bättre att studera utsidan än att tvingas bosätta sig på insidan. Kanske bör man även överväga en fransk stavning La Bastille, sannolikheten är nämligen stor att man i folkmun använder det svenska namnet ändå.

Ian Fernheden, chefredaktör Frihetliga Förnuft