Men knappast att de släpper ut ”gifter”. Utsläppen av kväveoxider och giftig kolmonoxid är extremt små från en biogasbil med katalysator.

Biogasen ingår till skillnad från den fossila naturgasen i det naturliga kretsloppet och kan tas upp av växternas fotosyntes, för att producera ny mat eller nya råvaror gång på gång. Biogasen tillverkas endast av avfall och restprodukter. I Karpalundsanläggningen är ungefär hälften av råvarorna rester från livsmedelsindustrin, en fjärdedel källsorterat organiskt avfall från hushållen och en fjärdedel flytgödsel från jordbruket. Dessutom produceras i Kristianstad biogas från reningsverkets rötslam och från Härlövstippen.

Även om vi slutade använda biogas helt skulle den naturliga nedbrytningen ändå omvandla allt detta avfall till koldioxid.

Det hade varit lättare att förstå om Attström och Coumans bara kritiserat användningen av fossil ”naturgas” som delvis blandas in i det gasnät som finns på västkusten.

Det är bra om XR arbetar för att stoppa importen av naturgas och användningen av bensin och dieselolja, men meningslöst att kritisera biogas - det renaste förnybara bränslet som kan användas i en förbränningsmotor.

Tvärtom bör Kristianstad kommun berömmas för att de varit föregångare när det gäller biogas och de företag och privatpersoner som använder biogasfordon få uppskattning för att de inte använder fossila drivmedel.

Utvecklingen går nu åter mot eldrivna fordon efter ett uppehåll på hundra år. Men samtidigt vet alla att vi har för liten lokal elproduktion i Skåne.

Så länge elen måste komma från ”någon annanstans” och elledningarna från Norrland är otillräckliga, kommer elpriserna att vara höga och ibland närma sig kontinentala priser.

Det finns alltså fortfarande mycket goda skäl att fortsätta använda biogas som bränsle i både bilar, bussar och andra fordon. Vi borde faktiskt öka biogasproduktionen ännu mer för att också kunna producera lokal el i speciella generatorer just när elpriserna är extra höga.

Biogasen går ju till skillnad från el att lagra för att användas när behovet är störst.

Christer Neideman