Rosa Parks gjorde rätt som bröt mot lagen
En av de böcker jag läst med och för mina ungar är Godnattsagor för rebelltjejer. Bland alla dessa remarkabla kvinnor finns speciellt två med lite extra relevans för denna diskussion och det är Rosa Parks samt Manal al-Sharif.
Rosa Parks är allmänt känd som den modiga kvinna som vägrade acceptera de segregationslagar som gällde i den amerikanska södern på 50-talet. Hon bröt medvetet mot den då rådande lagen, blev arresterad och utsattes för både hot och trakasserier från människor som menade att hennes handlande var fel.
Hennes och andras handlande i liknande situationer ledde dock till en lång rad händelser som först fick den amerikanska Högsta domstolen att deklarera segregerad kollektivtrafik som grundlagsstridig och senare även den amerikanska kongressen att olagligförklara alla segregerande lagar.
Manal al-Sharif är kanske mindre känd men minst lika modig då hon 2011 lät sig filmas medan hon körde bil i Saudiarabien, något som alltjämt är förbjudet i landet. Hennes agerande ledde precis som för Rosa att hon blev arresterad, utsatt för hat och hot samt riskerade fängelsestraff.
Men agerandet ledde också till att frågan om kvinnors rätt att köra bil samt den bredare frågan om kvinnors rättigheter i Saudiarabien lyftes till debatt. En debatt som den saudiska regimen envist försöker att kväsa men som genom modiga kvinnor- och män som bland andra Manal hela tiden lyfts igen.
Vi kan konstatera att Rosa hade rätt och också fick rätt medan Manal har rätt men alltjämt inte fått rätt. Båda två bröt mot rådande lagar och båda två förtjänar vårt fulla stöd för sitt agerande.
Men varken Rosa eller Manal agerade i ett vakuum. Människor både före dem och efter dem har agerat mot lagar de sett som omoraliska.
De är alla människor som ställt sig upp och krävt förändring. De har också alla möts av makten och dess megafoner som menat att de agerat oansvarigt, inte borde kräva allt genast och istället borde agera innanför de ramar som samma makt ställt upp.
Ur ett mer lokalt perspektiv har staten och dess fantastiska utredningsmaskineri också tittat på civil olydnad och dess effekter på vår demokrati. I demokratiutredningens skrift Olydiga medborgare (SOU 1999:101), intervjuas olika typer av aktivister. Utöver intervjuerna innehåller utredningen också en fördjupad diskussion kring skillnaden mellan legalitet och legitimitet, denna diskussion mellan att formellt ha rätt och moraliskt ha rätt är inte enkel och kräva svåra avvägningar.
Denna som har formellt rätt kan aldrig kväsa den andres åsikt, å andra sidan kan den som har moraliskt rätt inte ge sig vilka friheter som helst. Detta är svåra frågor som inte svepande kan avfärdas med en hänvisning till rättsstaten.
Jag har inte svar på alla dessa frågor men två saker vet jag alldeles säkert, jag kommer att läsa med ungarna om fler modiga kvinnor som vägrat låta sig hunsas och ibland är det alldeles rätt att bryta mot lagen.
Mikael Persson
Gruppledare Vänsterpartiet
