Så kan förtroendet för politikerna byggas upp igen
Den kanske viktigaste frågan är det förtroende som de folkvalda ledamöterna åtnjuter. Det är där som missnöjet fått sin grund. Det behövs en omskakande förändring för att återskapa förtroendet.
Detta förtroende har gradvis minskat över lång tid. Målet bör vara en strävan hos många fler att få bidra till de politiska besluten med klara välkända ansvarsområden och en god återkoppling till livet utanför politiken.
”En mycket litet andel eller cirka fem procent (SCB) av medborgarna är medlemmar i ett parti och de allra flesta faller därför utanför det politiska urvalet. Därför missar politiken en väldigt stor del av den samhälleliga kompetensen.”
Numera tycks de flesta fullmäktige och nämndsledamöterna vara okända personer och endast namn för de flesta väljarna. Lokalpartierna utser sina medlemmar till ledamöter som sedan ska förvalta skattemedel på bästa sätt.
En mycket litet andel eller cirka fem procent (SCB) av medborgarna är medlemmar i ett parti och de allra flesta faller därför utanför det politiska urvalet. Därför missar politiken en väldigt stor del av den samhälleliga kompetensen. Släpp in flera politiskt oberoende ledamöter genom att luckra upp de lokala regelverken för valbarhet.
Några förslag som kan återbygga politikernas förtroende vore följande:
a) Halvera antalet fullmäktige ledamöter – det finns ingen anledning med så många. Tillåt och uppmuntra alla vara aktiva i debatten. Dubbla arvoden för de som blir kvar. Alla övriga arvoden i offentliga kommunala sidouppdrag tillfaller kommunkassan.
b) Låt alla ledamöter väljas in på personvalsröster, därmed tvingas de presentera sig och sina meriter i möten med väljarna före val. Alla sidouppdrag deklareras. Detta gäller både politiskt nominerade och oberoende kandidater.
c) Begränsa mandattiden till två perioder i taget för varje ledamot och sedan inget omval förrän efter minst en period i förvärvslivet.
d) Låt alla valda ledamöter deklarera sina ansvarsområden så väljare vet vem som ska gratuleras eller ställas till svars.
e) Regelbunden individuell öppet hus uppföljning var 6 månad för valda ledamöterna där aktuella frågor debatteras.
f) Låt alla rekryteringar till chefstjänster (till exempel lönenivå över 60 tusen) inkludera en personlig presentation med publik utfrågning och rådgivande omröstning.
”Alla önskar att de med gott omdöme och sunt förnuft ska engagera sig i de lokala besluten. Kommunalskatten är trots allt för de flesta den största enskilda utgiften.”
Ovan förslag kan frivilligt implementeras på det lokala planet om viljan finns. Nu saknas troligen ett ledarskap för sådan förändring då alltför många värna om sin ”anställningstrygghet”. Men allt har sin tid. Alla önskar att de med gott omdöme och sunt förnuft ska engagera sig i de lokala besluten. Kommunalskatten är trots allt för de flesta den största enskilda utgiften.
Grundproblemet för missnöjet med politiken är anonymiteten och bristen på personligt ansvarstagande när våra skattemedel hanteras. Både ris och ros ska kunna fördelas rättvist. Politiken ska vara ett förtroende som ständigt förtjänas och inte utgöra kontrakterad tillsvidare anställning.
Vågar Kristianstads politiker ta nya tag för att återskapa tappat förtroende hos medborgarna?
Göran Samuelsson
Kristianstad
