Annons

Slopa höghastighetstågen – satsa på det som gagnar fler

Ett upprustat försvar, upprustat befintligt järnvägsnätverk samt en utbyggnad av elnätet – mycket kan göras för 400 miljarder kronor.
Infrastruktur • Publicerad 23 maj 2022
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Försvaret, befintlig järnväg, och elnätet. Tre saker som insändarskribenten ser större vinst för alla att investera i, istället för att lägga pengar på höghastighetståg.
Försvaret, befintlig järnväg, och elnätet. Tre saker som insändarskribenten ser större vinst för alla att investera i, istället för att lägga pengar på höghastighetståg.Foto: Johan Nilsson/TT

Att höghastighetsbanorna är ett gigantiskt förlustprojekt har visats av professor Giles de Rus (Economic Evaluation of the High Speed Rail, EMNS, Finansdepartementet, 2012). Enligt Stockholms handelskammare kommer höghastighetsbanorna att kosta bortemot 400 miljarder kronor. Miljöpartiet (MP) vill trots detta bygga banorna med hänvisning till stora miljövinster. Nilsson och Pydokke (2009) har bland andra visat att de höga värden för minskade utsläpp av koldioxid som MP räknar med är orimliga. MP blundar för fakta och har framgångsrikt fått partierna till vänster med sig på detta förlustprojekt.

Inte nog med att dessa banor är samhällsekonomiskt olönsamma. De värden som de kan ge upphov till kommer att kapitaliseras främst av de tre storstäderna jämte Jönköping som blir ett nav för tågtrafiken. Övriga städer som snabbtågen ska stanna vid får också del av tidsvinster med banorna. Resten av landet blir i stort sett utan.

Annons

Norrland får inte så stor nytta av höghastighetsbanorna. Regeringen har därför beslutat om att som en kompensation bygga Norrbotniabanan, ett ytterligare stort, olönsamt projekt på över 30 miljarder kronor. I övrigt har snedfördelningen av de värden som höghastighetsbanorna kan ge upphov till inte diskuterats.

”Istället för olönsamma höghastighetsbanor skulle sådana investeringar bli till stort gagn för i stort sett alla i vårt land.”

Om resurserna istället används på samhällsekonomiskt lönsamma projekt kan samtidigt en bättre fördelning av projektens fördelar mellan landets medborgare uppnås. Jag ska ge tre exempel.

  1. 1Efter Rysslands ökade hot måste försvaret kraftigt förstärkas. Borgerliga partier har föreslagit att upprustningen finansieras med resurser som kan frigöras om höghastighetsbanorna slopas. Ett stärkt försvar är en kollektiv nyttighet. Värdet av detta kommer alla medborgare till del.
  2. 2Ett kanske närmare till hands liggande alternativ för användning av de 400 miljarder som höghastighetsbanorna kommer att kosta är en upprustning av det befintliga järnvägsnätet. Detta efterlyses av näringslivet. Med höghastighetsbanor blir det enligt Trafikverkets generaldirektör inte mycket pengar över för detta. Med tanke på alla tågförseningar som folk och företag får dras med över hela landet skulle en sådana upprustning ge stora värden i form av tidsvinster med bättre geografisk fördelning av vinsterna.
  3. 3På grund av Rysslands krig i Ukraina har priserna på el i södra delen av landet stigit mycket kraftigt. Kapacitetsbristen i stamlinjenätet där har bidragit till detta. En utbyggnad i södra delen av landet skulle ge en jämnare fördelning av elpriserna mellan landets norra och södra delar. Men mer elkraft behövs för en expansiv elintensiv industri och för en elektrifiering av vägnätet. Regeringen har beslutat om att satsa på vindkraftparker. Det blåser dock inte alltid. En utbyggnad av en eller ett par av de stora outbyggda älvarna kan ge en ständigt säker tillgång till elkraft. Istället för olönsamma höghastighetsbanor skulle sådana investeringar bli till stort gagn för i stort sett alla i vårt land.

Summering. Istället för att bygga gigantiskt olönsamma höghastighetsbanorna bör landets resurser satsas på något av de föreslagna projektområdena eller på någon kombination av dem. Såväl samhällsekonomisk lönsamhet som fördelning av projektens fördelar kommer då att förbättras högst avsevärt till glädje för alla – med undantag för MP och dess väljare.

Roland Andersson, nationalekonom och professor emeritus vid Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm

Annons
Annons
Annons
Annons