När jag gick i 1940-talets folkskola var anslag uppsatta väl synliga i klassrum och korridorer med texten: "SVÄR ICKE, att svärja är bevis på bristande kultur och bildning".

Det var på den tiden då skoldagen började med morgonbön och psalmsång. Sedan följde vanligen en lektion i kristendom. Det var i den allmänna svenska folkskolan och den blev inte stoppad för att den var konfessionell.

Då fick man också lära sig de kristna budorden, där det andra lyder: "Du ska inte missbruka Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad, som missbrukar hans namn", 2 Mosebok 20:7. Och att Jesus sade i sin bergspredikan: "Jag säger er, att ni skall alls icke svärja… utan ert tal ska vara 'ja, ja' och 'nej, nej'. Allt utöver det kommer från den onde".

Nu menar man kanske att dagens människor inte behöver rätta sig efter Bibelns bud och regler och man är nu helt befriad från religion i livsuppfattning och tankevärld. Men med missbruk av Guds namn bevisar man hans existens, dock med ett förakt och svordomar är egentligen att åkalla en ond andemakt. Så religiös förblir man, även om man kallar sig sekulär ateist.

Man kan fråga sig, varför ingen svär vid tomten. Svaret blir: Det är en icke existerande fantasivarelse. Av samma anledning torde heller ingen svära varken vid Buddha eller vid Muhammeds Allah.

I varje fall förväntar man sig viss språklig etik av en seriös tidning och det borde vara den ansvarige utgivarens sak att se till att det tillämpas.

Assar Björkvald