Ta inte demokratin för givet – se upp för inskränkningar av den
Trots de hårda orden i ”30 minuter” (25 maj), uppmärksammade Edwall Insulander inte spionerilagen. Inte heller antiterroristlagen, som om den varit lag på 60- och 70-talen, hade kriminaliserat stödet till Nelson Mandela. Inte heller nämnde hon angiverilagen eller regeringens ambition att ”reformera” public service. Att hon trots att hon utelämnade dessa hot mot demokratin väljer att beskriva Tidöavtalet som ett paradigmskifte, visar på allvaret i situationen.
Ändå är detta bara början om regeringen tillåts fortsätta angreppen mot det vi har tagit för givet i den liberala demokratin. Något som gastronomen och kolumnisten Edward Bloms till synes harmlösa krönika i Svenska Dagbladet (27/3) antyder: Romanformen bör inte skydda förtal. Så torftig litteraturen blivit om Bloms oförnuftiga lagförslag, jo faktiskt lagförslag, att romaner med autentiska namn inte skall betraktas som konstverk så att författaren kan åtalas för förtal.
Resultatet, om Blom fått bestämma, hade förutom en torftig litteratur inneburit otäckt många steg ner för det sluttande planet mot det mer totalitära samhälle som Edwall Insulander varnar oss för i intervjun. Möjligheten att granska och smäda maktens folk, ekonomiska som politiska, skulle försvåras. Män som våldtar, misshandlar och utsätter kvinnor för ekonomiskt våld, hade ännu lättare än idag kunnat undkomma rättvisan.
”I samtliga dessa fall blev debatten het, med röster på krav om åtal för förtal.”
Alex Schulman, föremålet för Bloms ilska, hade tvingats knipa käft i stället för att i Bränn alla mina brev teckna bilden av sin morfar, den på sin tid bemärkte författaren Sven Stolpe, 1905–1996, som ett elakt svin. Schulman skulle definitivt inte få avslöja att Stolpe genom hot om att mörda sin fru tvingade henne att stanna kvar i ett extremt olyckligt äktenskap. Enligt Blom hör Schulmans utmärkta bok inte hemma i litteraturen.
Jan Myrdals Barndom från 1982, där han raserade den omhuldade bilden av Gunnar och Alva Myrdal, hade aldrig publicerats. Inte heller Cecilia Gyllenhammars viktiga bok En spricka i kristallen, där hon beskrev sin uppväxt i en extrem överklassfamilj.
I samtliga dessa fall blev debatten het, med röster på krav om åtal för förtal. Det är utmärkt när litteraturen debatteras. Det visar på dess betydelse i ett fritt samhälle. Om Edward Blom varit kulturminister med rätt att bestämma hur romaner får skrivas hade vi berövats omistliga insikter som litteraturen ger oss. Ett sådant förbud hade inneburit en obehaglig inskränkning av åsikts- och tryckfriheten. Som i Putins Ryssland eller Hitlers Tyskland. Där är vi inte idag, vilket Mia Edwall Insulander också noterar. Men om vi skall tro henne riskerar vi att hamna där om alla vi som värnar demokratin inte agerar. Och det nu.
Gay Glans