Tonåringar är inte skapta för ensamhet

Många av oss trodde naivt att vi skulle kunna blåsa faran över före sommaren. I dag, ett år senare, är vi på väg in i en tredje allvarlig våg. Vaccinationen har kommit igång och vi ser ett litet ljus i tunneln. Men det är skarpt läge och vi måste alla fortsätta ta vårt ansvar.

Vårt största fokus har hela tiden varit att skydda äldre och andra riskgrupper så långt som möjligt. I backspegeln kanske allt inte har blivit rätt. Som alla andra har kommunen tvingats pröva sig fram utifrån myndigheternas riktlinjer och rekommendationer. Det har varit många tvära kast och snabba omställningar. Våra medarbetare har gjort enorma insatser och jag är stolt över hur kommunorganisationen har tacklat utmaningarna.

Vaccinering pågår för fullt och det blir en stor lättnad när de allra mest sårbara har fått ett skydd mot viruset. Det betyder inte vi kan koppla av, men det ger en chans att vidga perspektiven. Min uppfattning är att vi nu måste rikta fokus mot kommunens barn och ungdomar. De har visserligen inte drabbats så hårt av sjukdomen som sådan, men desto mer av alla begränsningar och restriktioner.

Tonåringar är inte skapta för ensamhet. De är sociala varelser, som behöver stötas och blötas mot varandra och finna förebilder och goda vanor under de viktiga år som formar dem för vuxenlivet.

För sin fysiska och psykiska utveckling behöver barn och unga både skola och en meningsfull fritid. Lika olyckligt som det är om de inte kan vara i skolan, är det om de inte kan ta del av föreningslivet.

I bred politisk enighet delade vi förra året ut extra stöd för att säkra föreningarnas överlevnad. Föreningslivet kommer att bli viktigare än någonsin när pandemin släpper sitt grepp! När andra kommuner drog ned på sommaraktiviteter och feriearbeten gjorde vi det motsatta. Vi satsade hårt på läger, lovaktiviteter och feriejobb. De satsningarna ska fortsätta även i år.

Vi gör så mycket vi kan för att eleverna ska få så mycket tid som möjligt på plats i skolan och ordnar extra undervisning och kursprövning i gymnasiet för dem som behöver komma ikapp. Vi måste till varje pris undvika att elever halkar efter på grund av pandemin.

Larmen hörs om ökad psykisk ohälsa bland barn och unga, i synnerhet bland flickor. Det är viktigt att familj, skola och elevhälsa fångar upp signalerna så att eleverna kan lotsas rätt. Hjälp och stöd måste finnas att tillgå och ingen unge ska behöva hamna i ett ingenmansland mellan kommunens och regionens ansvarsområden. Därför har vi nyligen tecknat ett unikt samarbetsavtal kring barn och unga med en mer komplex problematik.

Det överhängande hotet om en tredje covid-19-våg skrämmer mig. Jag tänker på vad det innebär för en redan hårt belastad sjukvård. Men också på hur det riskerar att bli dödsstöten för företag som kämpat länge för sin överlevnad. Här måste regeringen agera snabbt och kraftfullt. I kommunen undersöker vi också om vi kan sätta in ytterligare stödpaket, även om kommunens möjlighet att ge stöd till företag är hårt begränsad av lagstiftningen.

Det finns många skäl att vilja ha starka och livskraftiga företag, men just här och nu tänker jag också på betydelsen för de unga. De branscher som drabbats hårdast, som hotell, restaurang, besöksnäring och delar av handeln, är också de som i störst utsträckning kan erbjuda ingångsjobb på arbetsmarknaden. Här får många unga sin första lön och sin första erfarenhet av arbetslivet.

Det kommer att ta tid innan vi kan överblicka konsekvenserna av pandemin. Just nu är min bild att ungdomarna har fått ta en oproportionerligt stor del av ansvaret för samhällets insatser mot smittspridningen. Det är ett ansvar som vi alla måste dela.

Pierre Månsson, kommunalråd