Utmaningen att prao i ett LSS-boende en positiv upplevelse
Utmaningen innebar att jag skulle göra en veckas praktik på ett LSS-boende i kommunen. Bakom utmaningen stod funktionshinderbanan och representanter från funktionsrättsrörelsen.
Syftet var att sätta fokus på att det råder brist på LSS-bostäder i landets kommuner. Det angavs också att kvalitén på boendena och kunskapsnivån hos personalen var ojämn.
LSS- ansvariga kommunpolitiker i 14 kommuner hade antagit utmaningen. Kristianstad var en av dessa.
Det var en självklarhet för mig att anta utmaningen. I mitt uppdrag som förtroendevald förväntas det att jag kan fatta beslut som är trovärdiga. Därför har besöken i verksamheterna hög prioritet. Som förtroendevald behöver man få kunskap från den verklighet våra medborgare lever i.
LSS- lagstiftningen som är styrande när det gäller verksamheter för personer med funktionsvariationer har som mål att personer med funktionshinder ska ha möjlighet att leva som andra.
Att leva som andra innebär bland annat att ha möjlighet att bo som andra – att ha ett eget hem med allt vad det innebär av trygghet och trivsel. Detta är en av de faktorer som har stor betydelse för känslan av egen identitet.
Det är i bostaden man normalt tillgodoser sina mest elementära behov och bostaden är för de flesta människor tillsammans med arbetet den plattform från vilken man skapar relationer med andra människor och deltar i samhällslivet. En bostad som tillförsäkrar personer med omfattande funktionshinder goda levnadsvillkor är en av förutsättningarna för att nå lagstiftningens mål.
Det pågår en debatt kring översynen av LSS lagstiftningen som andas oro. Det är därför glädjande att ha upplevt en mycket positiv bild från en LSS-bostad.
Kristianstad kommun erbjuder LSS-boende utifrån de behov som finns. Förvaltningen har en långsiktig planering. Man kan i de allra flesta fall erbjuda en lägenhet inom den tid som är planerad. Personalen har hög kompetens.
Jag genomförde praon i en LSS-bostad, där främst ungdomar bor. Lägenheterna består av två eller tre rum och kök.
Jag upplevde att stödet från personalen var utformat så att det främjar jämlikhet i levnadsvillkor de boende är delaktiga i allt som rör deras vardag. Det råder fullt ut självbestämmande. Allt stöd utförs i ungdomarnas lägenheter och man deltar utifrån förmåga.
Ungdomarna lever ett liv som andra ungdomar i deras ålder.
Min uppfattning är att LSS-boende i vår kommun når LSS lagstiftningens intentioner att man oavsett förmågor kan leva som alla andra.
Tack till Hjalmar Söderbergs väg 1 för ett positivt mottagande.
Marianne Eriksson
omsorgsnämndens ordförande
