Varför byggdes nya Brogården? – Ovärdig behandling av våra gamla
Brogården blev klar våren 2023 och idag finns där lägenheter/rum som står tomma. Kommunens gamla, som är i behov av trygghet och omsorg dygnet runt och vill komma in på äldreboende, tvingas bo kvar i hemmet så länge som möjligt, trots att de är sjuka, känner sig otrygga och saknar social samvaro och gemenskap med andra.
Mina föräldrar 92 och 94 år har båda ansökt om plats på ett äldreboende (särskilt boende) och enligt kommunens biståndshandläggare krävs en utredning för detta och det kan ta flera månader! Kanske de inte ens lever så länge. Man önskar dem ett värdigt återstående liv och att de ska känna sig trygga.
Min far som är 94 år och multisjuk har ansökt om korttidsboende i väntan på kommunens utredning om särskilt boende men ansökan har avslagits. Överklagande har nu skickats till förvaltningsrätten via kommunen.
Min mor är 92 år och har vistats på korttidsboende efter fall i hemmet där hon skadade höften och opererades. Hon gick dåligt innan och hade svårt för att röra sig i hemmet. Hon har sen tidigare hjälp av hemtjänst men har känt sig orolig och otrygg och har önskat komma till annat boende. Hennes rörlighet är nu sämre än tidigare, men i väntan på utredning om särskilt boende har kommunens biståndshandläggare idag aviserat att hon troligtvis ska komma hem. Min far har kunnat stötta henne tidigare men är nu så sjuk själv att han inte orkar göra något alls. (Även han har hjälp av hemtjänst men det funkar inte riktigt då han har svårt för att be om hjälp och inte vill vara till besvär, tyvärr tänker båda likadant, att de inte ska vara till besvär).
Hur kan man ens överväga att skicka hem henne och hur tror man att det överhuvudtaget ska kunna fungera för dem?
Istället skulle hon kunna bo kvar på korttidsboendet där hon har känt sig trygg och haft personal i närheten dygnet runt, i väntan på utredning och plats på ett äldreboende.
Jag hade ingen aning om att det kunde fungera så här i Sverige. Att gamla och sjuka inte ska få ha det så bra som möjligt och känna sig trygga, sista tiden i livet. Mina föräldrar ber oss anhöriga att hjälpa dem till ett annat boende, men vi är helt maktlösa. Trots många samtal med biståndshandläggaren så kan vi inte påverka på något sätt. Det är kommunen som bestämmer hur de ska ha det. De gamlas önskan spelar ingen roll och inte vad vi anhöriga upplever heller Jag önskar att ingen ska behöva befinna sig i den situation vi är i just nu. Det är bedrövligt att inte kunna hjälpa sina föräldrar till ett så bra liv som möjligt när de ber om hjälp och har det jättejobbigt i den situation de befinner sig i.
Är det såhär de äldsta som bor i Bromölla kommun ska behandlas? När det finns plats på äldreboende. Är de inte värda mer?
Birgitta Andersson
