Varken elever, lärare eller skattebetalare tjänar på friskolornas vinstjakt
De senaste åren har allt fler röster höjts för att ta itu med avarterna på det som idag har blivit en svensk skolmarknad, inte minst bland lärare och deras organisationer. Problemen med segregerande köer, svag offentlig insyn och möjligheten till obegränsad vinstjakt är väl kända. Skolpengens nuvarande utformning överkompenserar friskolekoncerner trots att bara kommunala skolor har en lagstadgad skyldighet att garantera plats för alla elever i kommunen. Bristerna i dagens system är även något Riksrevisionen slår fast i sin granskning av skolpengen. Den orättvisa fördelningen dränerar kommuners ekonomier, vilket i sin tur möjliggör stora vinstuttag för inflytelserika skolkoncerner. Hamilton ser av naturliga skäl inte detta som ett problem.
Istället jublar hon över att hennes goda vänner i riksdagen, med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen röstat ned den socialdemokratiska regeringens förslag om en rättvis skolpeng. Det hon dock glömmer är att förslagen var väl förankrade i forskning, offentliga utredningar och i lärarnas egna organisationer.
”Det är ingen hemlighet att lärare ofta drabbas hårt av vinstjakten i svensk skola.”
Det är ingen hemlighet att lärare ofta drabbas hårt av vinstjakten i svensk skola. Statistiken visar att vinstdrivande friskolor ofta har både lägre löner och lägre lärartäthet än kommunala skolor. Orsaken är att när skolorna vill gå med vinst så sparas det in överallt det går. Skolbiblioteken reduceras till en bokhylla i korridoren. Arbetet med att främja barnens läsning överlåts med girig hand till föräldrarna. När elever och föräldrar betraktas som kunder ökar glädjebetygen, som är vanligare på friskolor. Pressen ökar på lärarna att sätta det betyg som föräldrarna kräver, för på en marknad så har kunden alltid rätt.
Vidare ägnar hon sig åt falsarier och tar till skrämselpropaganda när hon hävdar att valfriheten skulle vara hotad och att överkompenserade friskolor skulle behöva stänga om skolpengen skulle minska. Varför friskolor inte skulle klara sig om de fick resurser baserat på det ansvar som de faktiskt har istället för att överkompenseras, är dock ett mysterium till dags datum.
Vi socialdemokrater har ingenting emot friskolor och värnar rätten att få välja skola på lika villkor för alla barn. Problemet är att svensk skola blivit en marknad som ökar segregationen och ojämlikheten. Vi ska värna valfriheten men få bort vinstjakten. Sverige är det enda landet i världen som tillåter obegränsade vinstuttag i den offentligt finansierade skolan, men vi är knappast det enda landet i världen som har valfrihet.
Det enda som stämmer i Hamiltons artikel är att vi behöver fortsätta göra insatser för att motverka lärarbristen. Lösningen på det är dock snarare att fortsätta satsa på att utbilda och anställda fler lärare och höja lärarnas löner – inte ösa pengar över friskolekoncerner som ändå försvinner iväg till skatteparadis och i fickorna på riskkapitalister. De fyra största skolkoncernerna har på fem år gått med 4,6 miljarder kronor i vinst. Bara det senaste året har de tillsammans tjänat drygt 1,3 miljarder kronor. Med de pengarna hade man kunnat anställa 2 200 fler lärare i grundskolan.
Varken elever, lärare eller skattebetalare tjänar på den vinstjakt som Hamilton försvarar och kämpar med näbbar och klor för att bevara. För Hamilton och hennes kompisar i riksdagen är det viktigt att platspaxandet, guldregnet över friskolekoncernerna och de segregerande skolkörerna blir kvar. Vi socialdemokrater vill istället ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan från marknaden.
Annelie Karlsson (S), gruppledare i riksdagen
