Värna den fria konsten
Den har hjälpt mig i livet så som att stå emot utanförskap och en känsla av att hamnat ”fel”.
Jag minns (och har hört) att jag i princip alltid var glad som barn. Men så började jag skolan och kände att jag inte var förstådd, det var helt enkelt inte mitt element.
Men med styrkan av någon kraft inom mig började jag skriva små pjäser som jag och några klasskamrater spelade upp på ”Roliga timmen”. Tack Fröken som var snäll och tack till skolpolitiken som insåg att en timme i veckan skulle vara ”rolig”.
När jag sedan blev äldre började jag på teater i Kristianstad, dans i Hässleholm, musiklektioner i Vinslöv. För övrigt älskade jag målarkonsten och fick utlopp för alla möjliga känslor och händelser genom den. Eller när jag var ledsen, satte jag mig direkt vid pianot när jag kom hem för att spela ut alla känslor. Kanske inte så roligt för de andra i familjen, men de höll ut och ibland till och med satte sig bredvid mig och nickade kärleksfullt.
Tack konsten för att du är en sådan underbar pedagog! Tack för att du är mångsidig och krävande. Tack för att du tror på alla och envar! Tack för att du låter oss känna sorg och glädje och ger oss frihet att uttrycka oss.
Jag vet, genom mitt arbete, att det inte bara är jag som fått ett bra liv genom konsten. Unga människor som söker att bli sedda, att få uttrycka sig, att hitta mening med allt.
Om demokratin ska fungera måste konsten vara fri. Den ska beröra och uppröra. Det allmänna rummet ska därför ge medborgaren ett blandat utbud. Inte bara så kallat ”vacker” konst. På det sättet skapar den provokation, reflektion och glädje.
Så som det alltid varit. Ju friare och blandad konstens uttryck är, desto mer möjligheter finns det för den enskilda människan att tänka till, fundera och sätta ord på sina tankar. Den ger oss reflektion över viktiga frågor såsom varför finns vi här och varför gör vi så som vi gör.
Konstnärlig frihet är verkligen en förutsättning för ett demokratiskt samhälle.
Konst är en demokratisk rättighet.
Riksdagen har antagit kulturpolitiska mål. De säger att konsten/kulturen ska vara utmanande, dynamisk samt en helt obunden kraft med yttrandefriheten som grund!
”Hur har vi kommit till, att i ett demokratiskt och fritt samhälle, tillåta att kommunpolitiker ska bestämma över alla människor?”
De säger även att alla ska ha möjlighet att deltaga i kulturlivet. Kreativitet och mångfald ska föra oss framåt som ett bättre demokratiskt samhälle.
De säger även att vårt kulturarv ska bevaras, användas och utvecklas. Så, genom att bredda möjligheterna kan konsten skapa tillhörighet i samhället.
Tack till alla skolor som använder sig av de pedagoger och kulturmöjligheter som finns i vår kommun.
Konsten kan även ge meningsfullhet och upplevelser i vardagen, vilket i sin tur ger livskvalitet.
Lite motsägande är regeringens mål med hur till exempel Sölvesborg kommun hanterar detta mål. Genom att med järnhand bestämma att kommunen inte ska ha någon så kallad ”Menskonst” i det allmänna rummet, utan bara ”klassisk och tidlös” offentlig konst! Handlingsplanen har genom det så kallade samstyret som mål att kommunen ska undvika utmanande samtidskonst när de köper in konst. Ordförande i Fritids- och kulturnämnden menar att konst som tilltalar det stora flertalet medborgare är den konst som ska köpas in.
Hur har vi kommit till, att i ett demokratiskt och fritt samhälle, tillåta att kommunpolitiker ska bestämma över alla människor? Den lilla människan och den stora gruppen?
Sölvesborgs politiker vill se ett starkt fokus på klassiska motiv i den offentliga konsten. Och när blir klassisk konst klassisk? Samtidskonst blir ju också klassisk någon gång, då kan vi med den öppna våra ögon för vår historia och utmana våra tankar och upplevelser för nuet och framtiden.
Vad hände med ”Politiker ska hålla en armlängds avstånd till konsten”?
”Bara med konst kan man uttrycka det man inte begriper” av Henrik Tikkanen
Lena Holmgren
