Vi kräver rättvis bedömningsgrund för färdtjänsttillstånd
Steg har under våren tagits under politisk enighet i kollektivtrafiknämnden, för att fördjupa samtalen med kommunerna angående regelverket för färdtjänst, utöka giltighetstider för färdtjänsttillstånd som förfaller under 2022 och är föremål för förlängning, och riva upp beslutade avslag med hänvisning till rättspraxis som tagits under 2021. Detta är bra, har betydelse och är ett resultat icke minst av Sverigedemokraternas påtryckningar, men vi kan inte slå oss till ro.
Bakgrunden till problemen med alltför restriktiva bedömningar vad gäller synnedsattas rätt till färdtjänst, är lagstiftningen kring rätten till färdtjänst. Denna härstammar från slutet av 1990-talet. Även här har dock den skånska regionpolitiken gjort en framstöt, gällande att tillskriva regeringen i syfte att se över färdtjänstlagen. Detta i sin tur i enlighet med ett initiativärende lagt av Sverigedemokraterna. En översyn behövs eftersom lagstiftningen är förlegad, men också eftersom vi har en regering som försöker skylla problemet på regionerna istället för att ta sitt ansvar.
”Ett par av de större problemen med nuvarande lagstiftning är att begreppet ”Väsentliga svårigheter” är luddigt och svävande, men ändå påbjuds som grund för bedömning.”
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) har flera gånger anklagat Region Skåne för felaktiga bedömningar när det gäller färdtjänst till gruppen synnedsatta. Detta är ett angrepp på både Skånetrafikens tillståndsprocess och på Förvaltningsrätten, som vid prövningar givit Skånetrafiken rätt i sina bedömningar. Det är beklämmande att infrastrukturministern väljer politiskt käbbel och till och med att gå i strid mot tjänstemän och rättsväsende, istället för att arbeta för en konstruktiv lösning för kollektivtrafikens mest utsatta resenärer. Det är ju vi politiker som har det yttersta ansvaret. Det bör varken infrastrukturministern eller Skånes regionpolitiker försöka lasta på någon annan.
Ett par av de större problemen med nuvarande lagstiftning är att begreppet ”Väsentliga svårigheter” är luddigt och svävande, men ändå påbjuds som grund för bedömning. Ett ännu större problem är att de skäl som dåvarande regering angav för lagstiftningens utformning, var att begränsa antalet personer som utnyttjar färdtjänst. I ett resonemang som anstår 2020-talet är det inte acceptabelt att resonera så, utan istället skall individens behov stå i centrum.
Sverigedemokraterna har gjort allt vi kan på den regionala nivån för att säkra en rättvis bedömning av färdtjänsttillstånd till synnedsatta. Vi kommer fortsätta kämpa för en förbättring av lagstiftningen, för att uppnå en stabil och rättvis bedömningsgrund inom färdtjänsten.
Johan Wifralius (SD), regionråd, gruppledare i kollektivtrafiknämnden
