Varningsskyltar för iskast ska sitta 350 meter från verken, men skyltarna får inte placeras på grannfastighets mark. Hur dom får ihop de kan man undra. Den fastighetsägare som har sin gräns så nära kan då inte om risk finns för iskast, utnyttja sin egen mark närmast sin gräns.

Att de sakkunniga på mötet inte visste att det lilla Flinkatorpet som ligger inom gräns för störningsljud, tidvis är bebott, tyder på dålig research.

Jag har inga andra intresse för området än att jag trivs däruppe i Osbys kanske enda och sista vildmark. Området har närmast en norrländsk karaktär med sitt kuperade landskap och rika vägnät.

Jag har tillbringat många träningstimmar, mest på cykel, där uppe, och det var ofta löprundorna sträckte sig upp till denna fantastiska ödemark.

1986 arrangerade OK Gynge skid-DM 50 km på dessa fina skogsvägar, det var helt snöfritt nere i byn medan häruppe fanns ett 35-40 cm tjockt snötäcke. De skånska skidlöparna öste beröm över arrangemanget, banan och den ”icke-skånska” terrängen.

Att vägarna nu kommer att breddas och detta unika landskap helt kommer förändras, gör ont.

Jag instämmer helt med Henrik Wachtmeister inlägg i NSk 4 mars.

Roland Bengtsson