Visst är kvinnor utsatta för orättvisor
Fia Rosenstråle och Annelie Fälth Simonsson och har i lördagens tidning en insändare om jämlikhet och jämställdhet.
Jag vet inte hur gamla ni är. Kanske ni inte var födda ens på 1960-talet. Då fanns det i kollektivavtalen kvinnolöner och manslöner.
Kvinnorna hade lite mindre lön för exakt samma arbetsuppgifter som mannen hade.
Skyll nu inte på facket för det.
Det var två parter som skulle komma överens. Men merparten av befolkningen hade denna övertygelse att det var rätt. Kvinnorna skulle ha lite lägre lön än männen. Det var mannens uppgift att försörja sin familj. Kvinnans lön vara bara lite extrapengar till familjen. Den man som inte kunde försörja sin familj skämdes för detta.
Tyvärr är nog inte den ideologin helt borta.
För att ändra på detta började kvinnorna att opponera sig. De ville ha likvärdig lön för samma arbete. Detta ledde till Jämställdhetslagen 1979.
Jag tror att alla kvinnor välkomnade lagen. Hade nog inte någon betydelse vilket parti man röstade på.
Men fortfarande gäller samma regler i hemmet mellan man och kvinna. Arbetsgivare satsar inte på unga kvinnor. eftersom det är vi som föder barnen och till stor del även står för barnens omhändertagande.
I och med det kommer kvinnan att vara mycket tid i hemmet. Barnledighet, vård av sjukt barn, med mera. När barnen är vuxna och kvinnan börjar arbeta heltid igen. Tycker arbetsgivaren att hon är för gammal för att satsa på. Barnledigheten består av ganska många dagar.
”Om en kvinna vill ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som männen måste hon nog avstå från man och barn. Åtminstone en av delarna.”
Från början skulle fadern frivilligt också ta barnledigt. Det gick inte, utan lagstiftningen fick skapa barnledighet som endast mannen kunde ta ut. Ändå var det de som hellre förlorade dagarna än att vara hemma med sina barn.
Om en kvinna vill ha samma möjligheter på arbetsmarknaden som männen måste hon nog avstå från man och barn. Åtminstone en av delarna.
För att få jämställdhet krävs att det är självklart för mannen att ta lika stort ansvar för familjen.
Under den tiden kvinnan tar hand om hans barn jobbar han flest övertidstimmar under hela sin karriär. Därför har han oftast stigit i karriären när kvinnan kan börja arbeta heltid igen.
Om inte fördelningen för familjeansvaret ändras radikalt kommer vi aldrig att nå någon jämställdhet. Kvinnan har 80 procent av mannens inkomst för lika arbete.
Vi kan börja med att sluta säga att mannen hjälper kvinnan att diska.
Ann-Christin Andersson
