Henrik lever sin dröm

Det är svårt att tro det, men Henrik Fröberg hävdar på allvar att han var rätt så blyg och tillbakadragen under uppväxten. Stack inte upp näsan i onödan, gillade läget. Kanske förberedde han sig för åren som komma skulle, för anonym är det minsta man kan säga om honom idag.

– Allt det där ändrades under utbildningen till lärare och jag insåg hur mycket jag trivdes med att vara i centrum och har kontrollen i rummet. Sedan jag blev festivalgeneral för Kristianstadsdagarna har det inte gått att vända tillbaka.

Nej, han trivs i den offentliga rollen. Vill gärna vara med, bli ett med det varumärke eller företeelse han representerar. Redan som 15-åring upptäckte han att man kunde jobba med event som Kristianstadsdagarna som då startades.

– Jag minns att jag sa det hemma, att jag ville jobba med Kristianstadsdagarna. Men det var ju en utopi.

Så han läste till lärare. Jobbade några år i Bromölla, trivdes men ville vidare. Hamnade på en nystartad resursskola i Kristianstad, var med om att bygga upp verksamheten och tvingades vara kreativ för att få ungdomarna att prestera.

Under sommarsemestern jobbade han som volontär under Kristianstadsdagarna. Det hade börjat ännu tidigare, under ett sommarjobb på turistbyrån, då han kom i kontakt med dem som jobbade bakom kulisserna med arrangemanget.

– Jag tycker om att rodda i bakgrunden, se till att allt faller på plats. De såg väl hur jag slet och vilken passion jag faktiskt hade för det.

Så när frågan kom, i samband med att dåvarande festivalgeneralen gick vidare till den då ännu inte klara arenan, tackade han ja. Henrik Fröberg, festivalgeneral över Kristianstadsdagarna. Den där utopin blev förverkligad.

– Jag blev oerhört smickrad. Kanske har jag tagit omedvetna steg åt det hållet, men mest av allt är det slump eller tur.

Ett antal Kristianstadsdagar blev det innan de lades på is. Henrik blev rastlös, att arrangera Sommar i City var inte samma sak. Att han fick ansvaret för kommunens 400-årsjubileum 2014 blev kronan på verket, ett hejdundrade avslut för hans del.

– Jag är otroligt stolt över att ha fått göra det och vi fick verkligen tre magiska födelsedagar med kungabesök och allt flöt på.

Samtidigt hade han redan trätt på sig den orangea tröjan. Hjärtat har alltid tillhört IFK, han har varit volontär och följt laget i vått och torrt. Men att få jobba för laget och hålla i alla evenemang var som att hitta hem.

– Jag gick också in som vd för Arenabolaget och är övergripande ansvarig för i stort sett allt som sker här.

Det har varit mässor och julgalor med 6 000 i publiken, några större konserter, några mindre evenemang. SM-guld förstås. Och en hängivenhet som gränsar till nörderi.

– Åker vi på semester med familjen blir det ofta att jag går in i arenor på platsen för att se hur de är, eller går på olika stadsfestivaler. Jag vill ju att vi ska ha det bästa hos oss och då gäller det att hänga med. Även om det sker på fritiden!

Ändå är hans skratt lite förvånat när han får frågan om sin fritid. Han har egentligen ingen, menar han. Mycket jobb, jobb som livsstil.

– Vi har fyra små barn också och det är klart att familjen tar främsta och största platsen när jag inte är här. Det är i mina barn jag hittar orken och energin.

Även fotbollen är ett stort intresse och han erkänner att födelsedagen ska firas på Eurodisney i kombination med EM-fotbollens fanzone vid Triumfbågen.

Om han nu redan levt sin utopi som festivalgeneral och dessutom gått vidare från det - finns det då något han drömmer om, något nytt mål?

– Det hade varit fantastiskt kul att jobba med någon stor internationell akt. En annan dröm är ett samarbete med Sweden Rock, att lägga en mindre rockfestival här vintertid.

Å andra sidan ser han fram emot ett år med artister som Lena Ph, Jonas Gardell, Johan Glans, Lasse Stefanz 50-årsjubileum och Champions League.

– Och några ytterligare arrangemang som ännu är hemliga, säger han med ett skratt.

Vd Kristianstad arena