Hon vill hjälpa andra göra skillnad

Malin Stihl har hela Sverige som sitt område. Vi pratar medan hon är på väg till Malmö, dagen efter väntar Helsingborg, sedan en tur till Osby följt av en tripp till Göteborg, hon pratar om Umeå och ska dessutom till Kanada om ett par veckor. För att bli en av få som certifierats för en särskild samtalsteknik.

– Det blir mycket resande, eftersom jag ansvarar för utbildningen inom hela Humana. Men det är roligt att få komma ut och träffa all duktig personal på våra familjehem.

Malin brinner för ungdomars välbefinnande. Hon har jobbat med missbrukande unga tjejer under lång tid, bott på behandlingshem med tjejerna och försökt lirka sig in, skapat förtroende, försökt lotsa på rätt väg.

– Det händer att jag kontaktas av unga kvinnor som har jobb, man och barn och som tackar för vad jag gjorde när de var unga. Det är ett ob-tillägg som heter duga. Det gör det värt alla besvikelser, all kamp, säger Malin.

Hon har alltid haft en omhändertagande läggning, klev gärna in och tog ansvar redan i skolåldern.

– Om man var utanför kunde man hänga hos mig, det var självklart.

Hon var också intresserad av träning och pluggade näringslära och anatomi ett år i USA, i Oklahoma. Därefter drog hon till Florida för att jobba. Där insåg hon att träningen var mer hobby än jobb. Hemma i Sverige blev det ett par års arbete i en hälsokostbutik, samtidigt som hon hoppade in extra på ett statligt utredningshem i Hässleholm. På en låst avdelning.

– Det var verkligen något annorlunda, ett ganska tufft möte med en helt annan verklighet. Men det hjälpte mig att forma vad jag verkligen ville jobba med.

Malin insåg att hon ville hjälpa i ett tidigare skede. Eller senare. Hon läste till behandlingspedagog på Önnestads folkhögskola och har sedan dess främst arbetat med unga tjejer. Både i behandling och eftervård och som föreståndare på Villa Svanholmen.

– Relationen är grunden i allt. Samtidigt kan man inte förändra sig om man inte vill, även om man vet intellektuellt att man inte borde syssla med vad man nu gör. Man måste hitta en egen motivation. Vuxenvärlden har ofta svikit dessa ungdomar, så det gäller att stå kvar, att hålla vad man lovar och sätta rimliga ramar.

Alla behöver struktur menar hon och konstaterar att det inte är så svårt att sluta knarka på ett behandlingshem där du har allt stöd. Det är när du lämnar som det svåra börjar.

– Om du inte ska börja igen måste du förstå varför du en gång började.

Drömmen har alltid varit att undervisa och efter att ha jobbat som kvalitetskoordinator fick hon möjligheten. Hon undervisar nu personalgrupper på behandlingshem runt om i hela Sverige, och är även handledare. Hon trycker hårt på motiverande samtal, en teknik från Kanada i vars finrum hon blir invald om ett par veckor.

– Det finns bara 120 platser i MI-klubben, så jag är väldigt stolt.

Finns det då något hopp för ungdom på glid?

– Absolut! En engagerad personalstyrka kan göra underverk. Om man kan få ungdomen att förstå sig själv, då fungerar det. Men man måste ha tålamod och möta dem där de är.