Välmåendet i fokus för Karin

Trädgården verkligen prunkar hos Karin Olsson i Omma utanför Sjöbo. Rabatterna är stora och fyllda med noga utvalda växter. Det visar sig att de fått lite extra omvårdnad i år. Som 50-årspresent har Karin fått en trädgårdsuppfräschning och bland annat har trädgårdslandet har designats med stenplattor.

– Det är arvet från min svärmor Rut, berättar Karin om växtligheten. Härifrån kan jag plocka jättefina buketter från tidig vår, då det är ett blått hav av scillor till sen höst. Nu kommer snart höstastern.

När yngsta barnet av tre hade kommit, bytte Karin och hennes make Mats hus med svärföräldrarna för att få mer plats.

– Vi renoverade vårt hus här i Omma och bodde i tio månader i två husvagnar med förtält innan vi kunde flytta in 2007.

Karin är uppvuxen på ett lantbruk i Frenninge östra.

– Jag är en lantis och jag är jätteglad för det. Jag mår bra av att vara ute, min kropp är gjord för rörelse, annars mår jag inte bra.

Medan fadern Algot var verksam på gården var modern Ingrid också engagerad vävlärare på olika studieförbund.

Karins mamma blev mitt i livet deprimerad. När Karin själv blev mamma och fick äldsta sonen Oskar, som i dag är 23, var Ingrid riktigt dålig.

– Hälften av alla kvinnor blir någon gång i livet deprimerade, säger Karin.

Erfarenheten av psykisk ohälsa på nära håll under lång tid har fått Karin att vara noga med att prioritera saker som hon mår bra av. En sådan sak kan vara att vila middag för att få balans mellan aktivitet och återhämtning.

– "Vila middag, du är väl inte 80?" brukar folk säga. Att koppla av är inte riktigt okej bland alla.

För att må bra går hon på massage, unnar sig fotbehandlingar och för fem år sedan började hon träna på gym vilket hon i dag gör några gånger i veckan.

– Det gäller att var snäll mot sig själv och inte tro att vi ska kunna prestera hela tiden, när vi tänjer för mycket på våra gränser det är då vi går in i väggen.

Att det var med människor som Karin skulle jobba kändes självklart. Efter gymnasiestudier i Ystad arbetade hon som lärarvikarie och som vårdbiträde i Sjöbo en tid innan hon utbildade sig till arbetsterapeut i Lund.

Under sina 25 år som arbetsterapeut har hon främst varit verksam i Ystad bortsett från några år i Simrishamn. I dag arbetar hon på dagrehabiliteringen, neurologi- och minnesmottagningen på Ystads lasarett.

– Jag kan inte tänka mig att jobba och inte vara facklig, säger Karin.

Att få utveckla verksamheten är viktigt för henne. Det var under Ädelreformen 1992 som Karins fackliga engagemang tog fart. Hon säger att arbetsterapeuter många gånger har fått slåss för sin existens.

– När vi gick från sjukhusen till kommunerna under Ädelreformen tyckte kommunerna inte att de behövde ha arbetsterapeuter. I dag är det kommunen som är vår största arbetsgivare.

Hälsovalet är en annan förändring som gjort att arbetsterapeuter försvunnit på flera vårdcentraler.

Just nu råder det brist på arbetsterapeuter i Skåne. Karin förklarar det med att Region Skåne innefattar av 33 kommuner och tio sjukhus medan arbetsterapeututbildningen finns bara på en ort i Skåne. I sommar har hon därför fått arbeta i juli när många andra har semester. Istället har hon varit ledig två veckor i juni då hon och yngsta dottern varit i fjällen med dotterns friluftsverksamhet där Karin är ledare. En vecka tillbringade hela familjen på Malta. När vi ses har Karin sin andra semesterperiod lagom till den stundande 50-årsdagen.

En viktig del i det välmående som Karin eftersträvar i sitt liv är det sociala.

– Jag har ärvt den sociala biten från min pappa. Han var väldigt aktiv på föreningssidan.

Som ung sjöng Karin i kör, var med i scouterna och gick tidigt med i CUF. I dag är hon engagerad i Södra Färs Bygdegårdsförening och sitter även som ordförande i Skånedistriktets Riksförbund samt är ledamot i Bygdegårdarnas Riksförbunds styrelse. I många år har hon varit politiskt aktiv i Centerpartiet och suttit i kommunfullmäktige, byggnadsnämnden och familjenämnden i Sjöbo.

När hennes föräldrar och svärföräldrar började bli krassliga fick hon lägga politiken på hyllan.

– Jag minns att folk från alla skilda partier uttryckte att det var tråkigt att jag skulle sluta. Politiken har lärt mig att man kan jobba tillsammans och tycka olika men ändå respektera varandra.

Födelsedagen ska hon fira med familj och vänner på Solvalla bygdegård, helt i hennes linje att värna om bygdegårdarna för att folk behöver mötesplatser där de kan träffas.