Ett skepp fullt av sjukvård och nåd
En upplevelse att bära med sig livet ut. En insats som förändrat livet på flera patienter. När Yvonne Olsson ser tillbaka på sina veckor på Mercy Ships är det med en längtan tillbaka.
– Det är hårt jobb varje dag, men det är ju därför man åker. För att göra skillnad. För att mina kunskaper och min erfarenhet kan hjälpa andra.
Yvonne har tidigare arbetat ett par omgångar på Operation Smile, som främst opererar läpp- och gomspalt i olika utvecklingsländer. Hon har varit i Dominikanska republiken, Paraguay och Madagaskar för deras räkning. Numera frilansar hon som anestesisköterska, i somras arbetade hon på Gotland och förenade nytta med nöje.
– Att kunna välja själv när och var jag vill jobba, det känns fantastiskt. Har man en gång åkt som volontär tror jag att man vill åka igen, för man har sett glädjen hos patienterna och med egna ögon sett vad det innebär i deras liv.
Sjuksköterska blev hon, precis som mamma, och även mormor jobbade inom vården. Anestesisköterska blev Yvonnes specialitet. I tio år arbetade hon på akuten och har där sett många olika sorters ovanliga fall. Men aldrig mött sånt som som bland andra Mercy Ships möter i de fattiga länderna.
– Om ett barn har en tumör på kroppen, eller om ett ben är vridet, då tar vi hand om det redan i unga år i Sverige. Det hinner aldrig utvecklas, som det gör i ett land där familjen inte har råd att betala för en operation eller ens för en resa till sjukhuset.
Därför har många patienter som kommer till Mercy Ships påverkats av sin situation så att de inte kan leva normala liv. De har gömts undan, frysts ut, och blivit invalider trots att deras problem hade kunnat lösas genom en relativt enkel operation. Yvonne berättar om en kille vars brännskadade hud stelnat och lämnat hans ben i en konstig 90-gradig vinkel så att han inte kunnat gå på över ett år.
– Eftersom man lagar mat över öppen eld, fick vi in en hel del gamla brännskador, där huden växt fast i konstiga ställningar vilket gjorde vardagen omöjlig för patienterna, berättar Yvonne.
Som just därför ser en enorm glädje i det arbete hon utför som volontär.
– Vi kan ge vardagen tillbaka till människor. Utan volontärerna och organisationer som Mercy Ships hade det inte gått. Ta bara mannen som fått grå starr tidigt och aldrig sett sina barn. Med den enklaste av operationer fick han livet tillbaka.
I år ligger båten, förr kallad Dronning Ingrid när hon trafikerade Danmark/Sverige, ankrad i tio månader utanför Guineas kust. Den rymmer runt 400 medarbetare från över 40 nationer, 82 vårdplatser och fem operationssalar plus labb, röntgen och apotek.
– Det är som en egen liten stad, med restaurang, affär, skola för volontärernas barn, frisörer, bibliotek och allt man kan tänka sig behöva.
Yvonne delade rum med tre andra volontärer. Efter första dagens genomgång av båt, arbete och landet gick hon på sitt schema dag två med jobb hela dagen och beredskap på kvällen.
– Men det är ju för att göra nytta man är där. Även om man trygg i sin yrkesroll lär man sig alltid något nytt, läkare från olika länder arbetar på olika sätt för att nå målet och det berikar.
Språket är engelska på båten, med tillgång till tolkar åt patienterna. Innan de kommer till skeppet har volontärer varit ute i byar och städer för att undersöka de som ska få chansen till hjälp.
– Köerna till screeningställena är långa. Folk går i mil för att söka hjälp.
På Mercy Ships, som är världens största civila sjukhusfartyg, gör man de flesta operationer, utom thorax, tarmar och neuro. Samtidigt undervisar man inhemsk vårdpersonal, så att de månader som båten finns på plats ska sätta positiva spår även efteråt. Just nu byggs en ny båt, mycket större än Dronning Ingrid.
– Allt är donationer, det är helt fantastiskt. Jag fick i år ekonomiskt bidrag från Lions i Åhus och Kristianstad, liksom Fjälkinge kyrka för min resa. Tusen tack till dem! De är därför delaktiga i det otroliga som sker på Mercy Ships.
Yvonne berättar om en narkosöverläkare som bott med sin familj på båten i fyra år. Riktigt så långt pass är kanske inte aktuellt i hennes fall, men hon hoppas få ihop tillräckligt med sponsorer för en längre volontärinsats. Hon har redan anmält sig till nästa år, då båten ska till Senegal.
– Även om det är mycket jobb, så är ju miljön så spännande. Både på båten, men också i landet. Vi kunde åka på några utflykter och så fick vi följa med till rehabavdelningar på land.
För den som vill åka säger Yvonne utan tvekan ”gör det”. Läs på om vad det innebär och se till att ha stöd från din familj, men tveka inte om du är intresserad.
– Man ger så mycket av sig själv, men får ännu mer tillbaka. Välmåendet av att ha gjort nytta stannar kvar länge.
