Födelsedagsprofilen

Namn: Stefan Sundström, trubadur, expunkare, rockpoet.

Familj: Sambon Karin Renberg, döttrarna Vanja, 19, och Miranda, 15.

Bor: På en gård på Ekerö utanför Stockholm.

Aktuell: Fyller 45 år den 11 juni 2005.

Två delar Cornelis Vreeswijk, en del Mick Jagger och en nypa Bellman.

Måttfördelningen kan det nog finnas delade meningar om. Resultatet av mixen kan i alla fall bara bli ett – Stefan Sundström.

Den poetiske rockaren och brinnande protestsångaren är mera i ropet än någonsin sedan han i fjol släppte första plattan med eget material på fyra år, "Hjärtats melodi". I januari i år kom sedan låtarna som blev över i albumet "Stolt men inte nöjd". Därefter följde en landsomfattande turné med närmare 30-talet spelningar.

Just nu laddar Stefan Sundström upp hemma inför sommarens rundresa som inleds den 1 juli och, efter det att alla rikets musikfestivaler av dignitet fått besök, avslutas den 27 augusti.

– Sen vill jag göra en ny platta, säger den blivande 45-åringen.

Därmed kan fansen, som är många, dra en lättnadens suck. Än är inte festen över. Något man ibland haft anledning att tro när Stefan Sundström i intervjuer mer eller mindre öppet och tvetydigt uttalat att hans stora målsättning i livet alltid varit att slippa jobba. Som i tidningen Vi för fem år sedan där han säger:

– En stor drivkraft till att jag sysslar med musik är att jag inte vill jobba. Jag vill vara hemma och vara ledig. Odla tomater, bygga upp jordsängar och göra experiment med rotsaker. Det vill jag ha tid att ägna mig åt och det går om man är musiker.

Fast i begynnelsen handlade det enbart om text. Redan som femåring hemma i radhusområdet i Farsta började Stefan Sundström skriva små berättelser.

– Ett försök att gestalta mina fantasier, förklarar han på sin hemsida.

När han var 11 år övergick prosan till poesi och han började skriva kärleksdikter. Men bara för byrålådan. Först tre år senare, 1974, sedan unge Stefan skaffat både långt hår och gitarr, och hört såväl Rolling Stones som Cornelis Vreeswijk, och kommit på hur man förenar text med musik, nådde hans första låt "Noja" via bandet han spelade i offentligheten.

Stefan Sundström hade avverkat flera band när punken 1978 gör sitt inträde på den svenska rockscenen. Säkerhetsnålar i kinderna är dock inget som nämnvärt imponerar på "Farstas Mick Jagger". Tills 18-åringen hör Ebba Grön i en konsert på Långholmen.

– Det var första gången jag upplevde kopplingen mellan musik och politik. I punken förenades de båda, säger Stefan Sundström band annat i intervjun på hemsidan.

Fem år senare, 1983, hade punken gått i stå. Detta blir vändpunkten för Stefan Sundström som redan skaffat sig en barnskötarutbildning men nu köper en akustisk gitarr, sällar sig till en skrivarverkstad, tar sånglektioner och, sedan han hittat sin Karin, flyttar ut på landet 1984.

Fyra år senare bildar Stefan Sundström bandet "Apache." Efter ytterligare fem solvarv, debutkassetten "Renjägarens visor", Lp:n "En bärs med Nefertite", plattan "Happy hour visor", Sverige-turné och Stockholms stads Bellmanspris till bandets frontfigur - kommer det stora genombrottet 1993 med cd:n "Hå Hå Ja Ja".

Året därpå släpper Apache sin sista gemensamma platta, "Vitabergspredikan", vilken renderar Stefan Sundström hans första Grammis som bästa manliga rockartist. En utmärkelse som får pristagaren att känna sig något kluven: han började visserligen bli tagen på allvar. Men i detta låg också en fara – han kunde ju bli accepterad, eller ännu värre - bli betraktad som ofarlig.

Grammisen spikas till sist upp på en vägg i hönshuset på Ekerö. Om denna fick sällskap av Grammis nr 2, som kom nio år senare, är dock inte bekant.

Trots uppenbar folklighetsvarning, sommaren 2000, medverkade den nu 40-årige protestsångaren i "Allsång på Skansen". Något som genast resulterade i en ökad tillströmning av äldre personer till konserterna. När plattan "Sundström spelar Allan", där han tolkar folkkäre skådespelaren Allan Edwall, kom 2002 späddes publikbredden på ytterligare.

Den utpekade samarbetspartnern på nästa skiva, poetissan Kristina Lugn, gör knappast intresset för Stefan Sundströms kommande musikaliska förehavanden mindre. Förhoppningsvis blir det ändå tid för ett och annat odlarexperiment i egenhändigt uppbyggd jordsäng. (TT Spektra)

Monica Frime