Hon tänker fånga dagen

Namn: Ingrid Kinast.

Född: Råby utanför Bromölla.

Bor: Kristianstad.

Ålder: 61 år.

Familj: Make, son, sonhustru och två barnbarn.

Fritid: Just nu plockar hon svamp. Reser. Handarbetar. Påtar i trädgården.

Hon tänker sätta sig i skolbänken på nytt. Och läsa latin. Nyblivna pensionären Ingrid Kinast lär inte få problem att fylla sin vardag.

– Nej, nu blir jag ju tidsmiljonär, säger hon med ett skratt.

Ingrid Kinast är en människa som stannar när hon trivs. För 34 år sedan klev hon in på Kristianstadsbladets kontor för ett tvåmånaders vikariat på bokföringsavdelningen. Hon stannade tills i onsdags. Och mannen hon träffade som 16-åring, ja, han har varit hennes make i 42 år nu. Samtidigt är hon inte främmande för nya saker.

– Jag tycker om förändring.

Det är tack vare de ändringar som hennes yrke genomgått de senaste 34 åren som gör att hon stannat och därmed blivit en inventarie, må vara en pigg sådan, i Kristianstadsbladets korridorer.

Ingrid Kinast har varit tidningens löneadministratör. Då, i början av 70-talet, handlade det mest om att sammanställa löneuppgifterna.

– Sedan skickade vi dem till en servicebyrå som stansade, skrev in, uppgifterna och såg till att lönerna skickades ut.

Ingrid Kinast minns med ett roat skratt den allra första lönen hon administrerade på tidningen. Hennes företrädare hade plötsligt slutat och när Ingrid återkom efter några dagars ledighet föll allt ansvar på henne. Utan att ha någon att fråga.

– Allt blev fel, överallt. Vi fick skicka om det och det kostade pengar för tidningen. Men dåvarande ägaren Nils-Erik Larsson sa att det fick vara lärpengar. Tack och lov!

Sedan dess har det sällan blivit fel i rapporteringen. Efter några år fick avdelningen en gemensam dator, där man skrev in alla uppgifter. Successivt landade datorerna på skrivborden. Och i dag sköter medarbetarna den mesta rapporteringen på egen hand.

– Det är bland annat därför jag har kunnat gå i förtid. Jag gör det inte utan saknad, men det ska bli skönt samtidigt.

Ingrid Kinast visste tidigt vad det var hon ville. Hon gick handelsskolan i Sölvesborg och arbetade med löner för Anders Nilssons skoaffär. Flyttlasset gick till Kristianstad i början av 60-talet och Ingrid valde att stanna hemma i några år medan sonen var liten.

– Jag arbetade som dagmamma i några år, men när sonen började i skolan tröttnade jag på det.

Hon tänkte skola om sig och kontaktade arbetsförmedlingen. Just som hon satt där ringde telefonen hos handläggaren. Det där vikariatet på Kristianstadsbladet fanns ledigt och Ingrid, som ville ut i arbetslivet, nappade. Resten vet vi.

– Det har ju hänt mycket under de här åren. Och visst har man varit trött på det ibland. Men jag tycker om kontakten med människor och har trivs på Kristianstadsbladet.

I onsdags lämnade hon in namnskylten som hängt vid hennes dörr. Fick ett varmt tack och stegade ut genom Bladets dörrar. Hem till maken och så, andas ut. Första dagarna ska hon ägna åt att bara vara. Det lovar hon på hedersord. Men redan i nästa vecka blir det resa av. Paret ska bila till goda vänner som bor i Kroatien. Att bila i Europa är en hobby för familjen.

– Man träffar människor och ser så mycket. Det är fantastiskt roligt.

Maken hennes är från Tyskland, så många resor har gått till släkten utanför Hannover. Därmed talar hon tyska flytande. I hemmet talar paret både och.

– Vissa uttryck känns faktiskt lättare att hitta på tyska, andra på svenska. Jag har ju fått tyskan gratis på det sättet och det är roligt.

Överhuvudtaget är denna vana korsordslösare intresserad och nyfiken på ord. På språk och sammanhang. Därav längtan efter att studera det latinska språket. Det finns ett latinskt, välkänt ordspråk som passar väl för Ingrid Kinast tankar inför framtiden.

Carpe diem. Hon tänker fånga dagen.

Åsa Carlsson