Mannen med spänst i steget
Fredrik Hagen visar en gammal EP-skiva, med ”Fiddes skidgymnastik”. En platta, med tillhörande ritningar på rörelser, lämpliga för den som vill hålla sig spänstig mellan skidsäsongerna. I dag ler han åt den, med viss stolthet.
– Det var 1973. Före Jane Fonda och Susanne Lanefeldt, så jag var lite före min tid. Men det var ingen kioskvältare, ler han.
Gymnastikdirektören och troligtvis den enda icke-schweizaren som fått diplom som schweizisk skidlärare visste tidigt att det var med hälsa och rörelse han ville jobba.
Han hade själv alltid hållit igång och främst var det skidåkning som roade och som han hade en viss fallenhet för. Men så kom han inte in på gymnastikhögskolan.
– Jag läste i Schweiz istället, i Zürich. Var klasskamrat med Johan Holmsäter som startade Friskis & Svettis senare. Det var ett äventyr i sig, att studera på annat språk.
Han jobbade som skidlärare i de schweiziska alperna om vintrarna innan det blev Sverige igen och ett jobb som gymnastiklärare i Lund. Men Fredrik ville jobba med lite äldre ungdomar och hittade vad han sökte på Önnestadsgymnasiet. Där hade han en tjänst i flera år, en tjänst som manövrerades ut av Friskis & Svettis.
– Inte kunde vi tro på sådan framgång. När vi startat och hållit på ett tag vågade vi drömma om 800 medlemmar. I dag är det över 6 000 i bara Kristianstad, med avsikten att röra på sig. Det är, ja, det är sanslöst.
Framgångarna tror han beror på att Friskis så tydligt vänder sig till den breda massan. Du behöver inte kunna något i förväg, ”kom som du är” är ett mantra.
– Man kan starta när som helst i livet, som nybörjare, som återvändare, som vanemotionär.
Och, menar han, samtidigt som man hållit fast i gympapassen har det utökats med gym, yoga, crossfit, spinning och andra träningsmetoder i tiden.
Han startade det hela med tre gympapass i veckan. När intresset växte behövdes någon som höll samman allt. Efter femton år anställdes Fredrik som verksamhetsledare. Han drev sedan Friskis tills pensionen. Nu leder han ”bara” två pass i veckan. Utöver de han tränar själv.
– Det är en livsstil. För mig handlar det nu om att stoppa förgubbningen. Jag säger som Dagny, man ska inte gamla på sig.
Med det menar Fredrik att det räcker inte med en promenad för att hålla krämporna borta och spänsten intakt. Nej, pulsen måste upp. Man ska vara aktiv varje dag.
– Det är lätt att pensionärer går långsamt och försiktigt. Men man ska aktivt tänka ”spänst i steget”. Man måste träna både fysiskt och mentalt för att hålla igång.
Själv sysslar han med datorn och började så sent som i förfjol att spela gitarr.
– Det kommer inte att bli många konserter, men det är kul att spela, kul att lära något nytt och konkret.
Att åldern ändå kommer smygande, med en krossad nackkota och näthinneavlossning, har gjort att Fredrik tar det något lugnare. Men spänsten i steget, det månar han om.
– Det viktigaste budskapet är nog ändå att det är viktigt att komma tillbaka, att börja träna efter skador eller svackor. Det är aldrig för sent. Jag planerar att hålla igång tills jag är 105. Minst.
