Om vitsen av att kyssa grodor

Den tar nästan andan ur en, utsikten som just denna dag bjuder på solglittrande dis som lyser likt strålkastare på de röda, gula, gröna träden som speglar sig i det stilla vattnet.

– När bokarna nått stadiet där löven är gula, då är det som att vandra i rent solsken, säger Kerstin Wendt.

Hon borde veta. Inte nog med att hon bott i 29 år i denna naturens pärla, hon har också alltid intresserat sig för naturen vilket blev till ett äkta miljöintresse.

– Jag är uppvuxen på landet, på en gård på Lillö, och även om jag inte vill ha ett eget lantbruk, så har jag sökt mig till landsbygdens ro och närhet till naturen.

Hon har jobbat som hälsokoordinator i kommun och i Region Skåne. De sista sju åren innan pensionen var hon verksamhetschef för arbetsterapeuter och sjukgymnaster på CSK. Folkhälsan går hand i hand med hennes naturintresse och har också, faktiskt, en koppling till grodorna.

– Grodan är ett urtidsdjur. Men den har så tunn hud att den är en av de första som skadas av miljöförstöringen. Så det som är dåligt för grodan är på sikt också dåligt för oss människor.

Hon är ingen nörd på det sättet att hon samlar på grodor. Det finns tre, fyra grodor i keramik på olika platser i den stora trädgården, men annars avslöjar inget den stora passionen hon känner för groddjuren.

– Jag kan faktiskt inte säga hur det började, kanske startade det redan med grodsagorna och prinsdrömmarna? Men jag har samlat på material om grodor i tolv år. Både kalla fakta och roliga bilder och sagor.

Någonstans utmed vägen började hon säga till folk att hon skulle skriva en bok om grodor. Så då var det lika bra att göra det, ler hon.

– När jag gick i pension sattes saken på sin spets, om inte nu, så när?

Efter mycket vånda och sorterande beslöt hon att dela upp boken i tolv kapitel. Hon skriver om symboliska grodor i sagor och myter, om verklighetens grodor - 7000 olika sorter i världen, åtta i Sverige – och om grodor i litteraturen, i musiken, i konsten och i vetenskapen. Hon har fått med allt från grodprylar till citat av Prins Daniel, som liknade sig själv vid grodan som Kronprinsessan Victoria fick kyssa många gånger innan han förvandlades till en prins.

– Det finns mycket dramatik kring grodan som symbolisk figur, men även i verkligheten där deras område krymper efter såväl utdikningar som sjösänkningar.

Boken är humoristisk och lockar till bläddring. Men det finns ett allvar. Kerstin vill med grodan som huvudperson och budbärare berätta om miljö och hur grodan hotas av vår civilisation.

– Det handlar om hela vårt ekologiska system, inte bara om grodan även om jag valt grodperspektivet i den här frågan.

I sitt förord skriver hon att ”kampen för vår miljö handlar om svåra val, politiskt mod, förutseende och internationellt samarbete. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!”

– Om du inte tänkt på din egen miljöpåverkan är det kanske dags att börja. Du måste inte rensa i hela badrumsskåpet med en gång, för konsumtion innebär alltid en påverkan på miljön, men när ditt schampo är slut kan du leta efter ett som är miljömärkt.

Kerstin har varit ute och föreläst om sin bok och om grodor och miljö. Hon är glad över det intresse den fått och över de frågor hon får. Det visar på ett intresse för grodans situation, menar hon, och på allvaret i klimatfrågorna.

– Det gäller att hitta en balans i livet, man kan faktiskt leva utan att konsumera hela tiden och man kan göra förändringar i det lilla som får betydelse i det stora.

Till sist – ska man kyssa grodan för att få sin prins?

– Ja! Absolut!

Hon skrattar gott, men menar att det finns allvar bakom:

– Det är ju det sagan vill lära oss. Att bakom den kanske fula grodan finns en vacker prins. Det är inte utsidan som räknas, den man blir kär i blir vacker. Även den med fulare utsida är vacker på insidan.

Så vi ska alltså fortsätta kyssa våra grodor, prinsen - eller prinsessan - kan finnas där.