Rozália Larsson har kommit hem
FaktaNamn:Rozália Larsson Ålder:59 år Född:Ungern, till Sverige 1966 Bor:Sölvesborg Familj:gift, tre barn, två barnbarn Yrke:Distriktssköterska, sjuksköterska, ögonsköterska Fritid:cyklar, reser, naturen Aktuell:ny verksamhetschef vid Syncentralen i Kristianstad Region Skåne har gjort det igen. Organiserat om alltså. Senast det begav sig för Rozália Larssons del blev hon avdelningschef. Det var 1997. I höst, när det omorganiserades igen, blev hon verksamhetschef på Syncentralen i Kristianstad, i samband med att denna skiljdes från ögonmottagningen på CSK. Rozália kommer från Ungern. När hon kom till Sverige 1966 var det för att för att hälsa på sin bror, som då bodde i Skåne. Han hade flytt efter ravolten 1956. Rozália Larsson berättar om hur det var i Ungern vid mitten av 1960-talet: – Man fick stå i kö för att få köpa en spis. Ville man köpa en bil fick man betala i förskott och sedan vänta i fem år. När man fick bilen fick man betala ytterligare 30000 för då hade priset stigit. Hon arbetade som distriktssköterska där. – När jag kom till Sverige fick jag se hur distriktssköterskorna åkte omkring i bilar. Jag fick alltid cykla, flera mil i bl av.and, eller beställa en hästvagn. – Men jag hade fri cykel, regnkappa och stövlar... Hon tyckte allt verkade så mycket bättre i Sverige så hon sökte arbete här. 1967 flyttade hon hit. – Först var det väldigt roligt för det var så mycket nytt. Jag tog del av det materiella överflödet. Det var som julafton varenda dag när jag gick på Wessels... – Men sånt går över. Jag var bara 23 år när jag kom till Sverige. Jag började känna mig väldigt ensam. Men det fanns bot för ensamheten. Rozália gifte sig och fick barn. När maken, som var ögonsköterska, fick arbete i Borås och det andra barnet var på väg flyttade familjen dit. Där behövde man mer folk på makens avdelning. Rozália fick hoppa in. Då hade hon hunnit läsa till en svensk sjuksköterskeexamen innan. Så småningom utbildade hon sig till både avdelningssköterska och ögonsköterska. 1992 bl av av hon avdelningssköterska på ögonmottagningen på CSK. Maken fick arbete i Karlshamn. Boendet bl av.av till slut en kompromiss, i alla fall geografiskt: Sölvesborg. – Vi flyttade dit 1998 och jag trivs jättebra. Jag har skogen och havet, ja allt. För första gången i mitt liv känner jag mig hemma; här ska jag stanna. Att det är viktigt för Rozália Larsson förstår man när hon berättar om ensamheten, om avsaknaden av bakgrund, sedan hon flyttat till Sverige. Umgänget bl av.av mest med makens släktingar. Traditionerna var de svenska. Varje sommar reste familjen till Ungern för att hälsa på Rozália s mor och syster. Men systern dog och det dåliga samvetet började gnaga i Rozália: hur ska jag kunna hjälpa mor när jag bor i Sverige? När hennes släktingar i Ungern var döda fanns det liksom ingen anledning till återbesök i det gamla hemlandet. Nu har hon alltså blivit verksamhetschef på Syncentralen i Kristianstad, i samband med att den frikopplats från ögonmottagningen. På sikt ska Syncentralen överföras till Habiliterings- och hjälpmedelsförvaltningen. – På Ögonkliniken behandlar man sjukdomar i ögonen. På Syncentralen tar vi hand om hela människan. Blinda och synsvaga i alla åldrar får stöd, hjälpmedel och träning för att klara sig i skolan, i arbetet, i hemmet och på fritiden. Säger Rozália Larsson och fortsätter att vänta på sitt eget hjälpmedel, den sedan länge utlovade datorn. Ulf Norenius
