Saker att lära av ett stearinljus

Advents- och jultid är som bekant stearinljusets tid framför alla andra på året. Jag vet egentligen inte, men vågar nog gissa på att det är så här års som ljusförsäljningen brukar nå ”aldrig tidigare skådade höjder”. Inte är det speciellt underligt, med tanke på hur mysigt det är att krypa upp i soffan med en kopp varm choklad, en filt, lite musik och så hela huset badande i stearinljusets speciella sken. För ett tag sedan fick jag lära mig någonting om stearinljus som jag inte hade en aning om innan. De är väldigt bra pedagoger! Kanske inte så självklart för oss vuxna, men barn ser som bekant saker som vi aldrig skulle ha tänkt på. Lärde mig nämligen av en sjuåring att det fina med en liten ljuslåga det är att man kan ta hur mycket eld som helst från den. Tända 1000-tals ljus på just den enda lågan. Ändå fortsätter den att brinna, som om ingenting hade hänt dessutom! Allt förutsatt att man inte av klumpighet eller av någon annan anledning råkar kväva själva ljuslågan. Det som de pedagogiska ljuslågorna lär oss här i mörkrets tidevarv, det är att goda saker aldrig kan ges för mycket av! Desto mer värme och kärlek man delar med sig av till sin omgivning, desto mer värme alstras det. Och kanske får man ta del av det själv igen så småningom! Ett slags ”känslans eget kedjebrev”. Våra känslor är faktiskt i många avseenden lika just kedjebrev. Ni vet de där som i perioder invaderar våra liv med allt från hälsobringande tips till strumpor som ska skickas till den som står överst på listan. Själva grundtanken är att man ska vara med och ge till någon annan, så att man kan få mer tillbaka själv. Den känslan som jag bemöter någon med, det som jag väcker inom honom eller henne. Det brukar vara exakt den känslan som jag själv bemöts med tillbaka. Vissa av oss har utvecklat detta till en konstart, andra finner smärtsamt då och då att det är så här det är. Håll med om att det inte är alldeles olikt kedjebrev! Man ger i förhoppning om att få mer tillbaka själv. Så som vi bemöter varandra, så blir vi också bemötta. Jesus lärde oss – flera år efter att han lämnat sin krubba i det där stallet i Betlehem – att: Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Om alla människor hade levt efter denna gyllene regel, då hade nog vår värld och våra liv sett annorlunda ut. Dessutom vet vi nog ofta vad vi skulle vilja göra, men av olika skäl så blir det inte alltid av. Synd, för saker kanske hade blivit så mycket bättre både för Dig och Din medmänniska. Något att tänka på nu när julen står för dörren… Marie-Louise Nilsson, komminister i Nosaby