”Ska man bara rädda ungdomar mellan 8 och 17?”
Bo Ericsson slår sig ner på sin favoritplats, uterummet till huset i Tosteberga där han kan se ut över trädgården och ängen.
Han är för många mest känd som politiskt aktiv i Moderaterna och ledamot i tekniska nämnden. Men vägen till politiken började som socialarbetare.
– Jag visste tidigt att jag ville arbeta inom den sociala verksamheten och hittade semestervikariat inom den sociala sektorn.
Han har bland annat arbetat på en ungdomsvårdskola, på Beckomberga mentalsjukhus, Långholmens centralfängelse och socialtjänsten i Skellefteå där han försökte hjälpa unga tjejer ur prostitution. Men på det sistnämnda började Bo tvivla på om yrket var hans kall.
En kväll såg han tre flickor som satt på torget och väntade på kvällens ”kunder” och valde att ta med dem hem och bjuda på fika. En kollega såg det hela och Bo blev dagen efter kallad till ett möte där han fick höra att det inte lämpade sig att agera så.
– Jag blev förbannad! Ska man bara rädda ungdomar mellan 8 och 17?
Mötet blev droppen. Bo växlade om och började arbeta som ungdomskonsulent vid Uppsala kommuns fritidsnämnd. Ungefär samtidigt började han läsa på idrottsinstitutet Bosöns idrottsfolkhögskola på Lidingö. Det var också där han träffade sin blivande fru Lena Kindberg 1964.
– Det brann till. Lena var och är en ljuspunkt i tillvaron.
Paret gifte sig åtta år senare och delar flera intressen: idrott och sport i alla dess former, de spelar golf och skådar fåglar.
Bo avbryter samtalet med jämna mellanrum och pekar på fåglarna som samlas i trädgården. En domherre, en hackspett och en fasantupp syns från det inglasade rummet.
Bo växte upp på Lidingö under en tid då kommunen hade väldigt stor inflyttning. Efter ett par år i skolan var de 44 barn i klassen och Bo riktade sitt fokus mot idrottsföreningen.
– Jag kände inget stöd i skolan men började träna och fick en väldigt bra fostran i IF Lidingö. Det var en förening med livaktig ungdomsverksamhet.
Redan då visste han att han ville engagera sig inom föreningslivet och idrottssektorn, i alla fall som ledare eftersom han var bättre på att snacka än prestera på arenan, enligt honom själv.
Efter utbildningen fick Bo ett jobb som idrottskonsulent för Riksidrottsförbundet innan han blev fritidschef i Sala kommun, där han stannade i 18 år. Därefter blev han biträdande generalsekreterare i Svenska Golfförbundet fram till pensionen. Under den tiden var han även politiskt aktiv som kommunfullmäktiges ordförande och ordförande i det kommunala bostadsbolaget.
– Det var väldigt intressant att arbeta som fritidschef. Jag var den förste chefstjänstemannen inom fritidssektorn, jobbade mycket och var projektledare för flera stora fritidsanläggningar.
Trots den nya karriären har bakgrunden inom den sociala sektorn har betytt mycket.
– Jag företräder ett parti som folk ibland inte tycker bryr sig om sociala frågor. Jag tycker uppriktigt illa om orättvisor och har alltid tagit med de sociala aspekterna. Ibland har jag fått på skallen av de mer konservativa partikollegorna, säger han och fortsätter:
– I mitt politiska jobb har jag haft nytta av att jag har ett socialt patos. Jag skyddar inte buset men tycker att man ska ha förståelse för var och ens bakgrund. Det innebär inte att man inte ska vara kravlös, utan ställa krav med förnuft och eftertanke.
Sedan Bo flyttade till Skåne och Tosteberga 2011 är det många bybor som tar chansen att framföra sina åsikter.
– Efter 40 år i politiken skaffar man en teknik för att ta emot allas synpunkter. Man lyssnar på alla och säger att man ska ta upp det vid lämpligt tillfälle.
Själv är han kritisk mot bygget i Hammar och det nya badhuset på Näsby.
– Ett badhus för en kommun av Kristianstads storlek ska inte behöva kosta nästan 500 miljoner. När det gäller Hammar, satte jag ut näbben och undrade vad som var på gång men fick svaret att allt redan är bestämt. Nu får vi se, det är tveksamt om centrum kommer kunna leva som vanligt.
Nu önskar Bo att fler yngre, i synnerhet kvinnor, engagerade sig i kommunpolitiken.
– Det är de som vet vad vi behöver i framtiden.
